| Författare |
| Skrivet den 2008-05-19 21:46:42 |
|
|
|
|
ja funderar på att skriva en, får se om det blir av.. Isf lägger jag ut den ^^, |
 |
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-19 21:55:04 |
|
|
| AmandaLover |
|
 |
|
jag har två noveller, en på datan o en på papper.
kanske lägger ut nån här en vacker dag ;) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-19 22:39:13 |
|
|
| jenssen.fan |
|
 |
|
jag har ju inte hunnit lägga ut del 3 som jag sa att jag skulle göra för flera månader sen. är nästan klar med del 4. här är iaf del 3. men snart vill jag också läsa fler. ni behöver inte känna er dåliga på ngt sätt. min svlärare gillar inte dt ja skriver speciellt mkt, jag skulle verkligen bli jätteglad om jag fick läsa fler. :)
Del 3
Vad fick du på fråga sju?
- Ingenting, fattar fan ingenting om ekvationer.
Amanda och Elina satt i kafeterian och pratade om provet. De hade varsin kopp te och satt vid det stora fönstret där det hängde en stor och glänsande julstjärna. De satt och försökte klura ut ekvationsuppgiften då Amandas mobil vibrerade. Det var ett sms från Leyla:
- Var är ni?, Vi har ju repetition nu!
Amanda och Elina ryckte tag i sina saker och skyndade sig bort till aulan.
- Där är ni ju!, sa musikläraren när de kom fram. De steg upp på scenen och det var dags för Amandas solonummer. Hon skulle sjunga låten ”White christmas” . Hon ställde sig framför mikrofonen och efteråt applåderade alla.
- Bra Amanda, du har verkligen talang, berömde musikläraren och Amanda kände sig väldigt stolt.
På kvällen kände sig Amanda lite nere. Mamma hade lagat sina goda vegetariska biffar men Amanda hade ingen matlust.
- Hur är det gumman, är du inte hungrig?, undrade mamma.
- Nä, jag tror jag går och lägger mig istället, sa hon och reste sig.
Hon la sig på sängen och kände hur det yrade omkring i huvudet. Hon blundade och sedan somnade hon. När hon sedan öppnade ögonen var allt suddigt men hon försökte ändå resa sig upp. Då kom hennes brorsa in och puttade på henne och lite retsamt.
- Vad är det med dig? Har du vaknat på fel sida?
- Sluta, stick härifrån!, väste Amanda.
Amanda traskade bort till badrummet med tunga steg och sköljde av ansiktet med varmt vatten. Hon tittade på sig i spegeln och drog handen genom sitt blonda hår. Sedan kände hon en obehaglig känsla i magen och slängde sig över toalettstolen.
Nästa dag låg Amanda i sängen hela dagen. Hon gav väggklockan en blick, halv tolv hon bestämde sig ändå för att gå upp och försöka få i sig något ätbart. Amanda gick ned för trappan och bort till köket. Hon hade sin långa röda t-shirt och sina gosiga tofflor med rosa fluff. Hon drog upp kylskåpsdörren och letade efter något gott i hyllorna och valde till slut apelsinjuice och en macka. Hon gick in i vardagsrummet och satte sig framför teven. Hon sappade mellan kanalerna och det enda som fanns var intervjuer med några okända kändisar eller svartvita 50tals serier. Så Amanda bestämde sig för att spela lite playstation 2. Det kunde ju inte skada om man var lite sjuk. Just då ringde telefonen. Amanda sträckte sig efter telefonen på rumsbordet och svarade.
- Amanda!
- Nämen hej Amanda , är du hemma?, det var mormor.
- Ja, jag är sjuk, svarade Amanda
- Nämen så tråkigt, hördes den ängsliga mormor rösten från luren.
- Eh, ja men jag är nog snart frisk, sa Amanda och började pilla på en tråd som stack ut längst ner på t-shirten.
Mormor började prata om vad hon skulle dricka och äta för att bli bra.
- Och glöm inte att vila dig, påminde mormor.
När de hade pratat en stund så la Amanda på och gick tillbaka till teven. Det hade börjat en bra serie och Amanda la sig på soffan och efter ett tag så slöt hon ögonen och somnade. När hon vaknade igen var klockan tio i fyra och det knackade på dörren. Det var Elina och Elin som hade kommit och hälsat på.
- Hur är det?, frågade Elin.
- Sådär, låg faktiskt och sov, svarade Amanda och log lite glatt.
- Upplägget till konserten är lite ändrat, du ska spela med Anton istället.
- Va?, men Adrian då?, utbrast Amanda förvånat.
- Han ska spela med Mia, sa Elin
- Ditt solo är inte förändrat det är bara gitarrspelandet. De tyckte att Adrian och Mia skulle passa bättre ihop, tillade Elina
Det var nämligen så att Amanda skulle utföra ett gitarrspelande tillsammans med en Adrian, en kille i pararellklassen. De skulle spela och sedan sjunga en liten duett tillsammans med gitarrspelet. Det var så att först spelade första paret och sjöng och sedan fortsatte andra paret på andra versen och sjöng osv. Amanda visste knappt vem Anton i ES2A var och nu skulle hon spela ett nummer tillsammans med honom. De hade liksom aldrig träffats och konserten var om bara några veckor, hur ska detta gå?
När tjejerna hade gått så letade Amanda fram Spykens skolkatalog och letade reda på Anton i ES2A. Hon skrev av numret på en lapp och slog numret.
- 6-4-9-7-5-1-1
Det var en lång signal och Amanda väntade. Då kom det äntligen ett svar.
- Max
- Hej, är Anton inne?
- Ja
- Kan jag få prata med honom
- Varför?
- För att det är viktigt, svarade Amanda lite irriterat.
- Nä
Då kände hon igen honom det var den där jobbiga ungen som bara retade upp henne hela tiden. Kunde han inte bara låta henne vara ifred. Då hördes det en röst i bakgrunden.
- Max, skärp dig, ge mig luren!
- Hej, det är Anton
- Hejsan, jag heter Amanda och jag fick höra att vi skulle spela duetten tillsammans.
- Ja, hon sa det idag men då var inte du där.
- Nä, jag är tyvärr sjuk.
De fortsatte att prata om det, kändes som om de hade känt varandra hela livet. Men till slut så bestämde de sig för att träffas i slutet av veckan för att öva.
del 4 kommer snart... hoppas att ni vill fortsätta att läsa min story. Jag ser verkligen fram emot att få läsa era.. ;) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-20 13:11:13 |
|
|
| AmandaLover |
|
|
|
as-asbra :D |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-20 15:16:14 |
|
|
|
|
jättebra :) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-20 16:12:52 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Tack <3 lägg blir verkligen jätteglad...lägg upp ni också! |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-20 18:20:00 |
|
|
| Amelie.B |
|
 |
|
Hahw, vad spännande. :) jättebra.
jag funderar på om jag skulle skriva en novell till, men det får nog vänta tills sommarlovet då jag inte har lika mycket att göra. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-22 17:38:34 |
|
|
|
|
ja ska också skriva en tror jag ^^ Får se om ja lägger ut den.. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-22 18:11:29 |
|
|
| Ma-Tilda |
|
 |
|
Ja, de skulle va jättekul å läsa..:P |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-05-22 19:43:59 |
|
|
| MissSophiie |
|
 |
|
Fint med alla noveller :) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-26 16:49:50 |
|
|
|
|
jag har skrivit början av en novell om amanda. Troligtvis lägger jag ut den när den är klar :] |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-26 17:14:42 |
|
|
| AmandaLover |
|
|
|
ja, gör de =) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-26 17:46:12 |
|
|
|
|
Här är del 1. Del 2 kmr inom kort. ^^
Stjärnorna glittrade fint på den nattsvarta himlen i Lund.
Gatorna låg tomma förutom Amanda som med raska steg gick till sin kompis Elina.
Klockan var snart elva på kvällen och Amanda och Elina skulle på en fest och hade bestämt att mötas utanför Elinas port.
- Äntligen, hojtade Elina när hon såg Amanda komma gående.
- Ledsen att jag är lite sen, sa Amanda när hon nådde ända fram till Elina.
- Det är lugnt, sa Elina och log mot sin kompis.
Det gick sida vid sida bort till stället festen låg. Det var vid en sjö där de skulle bada, grilla och vissa skulle tälta.
Festplatsen låg cirka 5 kilometer från Elinas hem, så det tog en stund att gå hela vägen dit.
Men efter ett tag hördes hög musik och en stor brasa var tänd.
- Där måste de vara, sa Elina och pekade.
- Ja, vi skyndar oss dit, svarade Amanda och började springa.
- Aj, vänta, jag har faktiskt klackerskor, ropade Elina efter Amanda som fått några meters försprång.
- Oj, det tänkte jag inte på, sa Amanda och väntade in sin kompis.
Väl inne på festen strömmade det av folk. Elina och Amanda fick gå armkrok för att inte tappa bort varandra i folkmässan.
- Där är ju Leyla och Elin, utropade Amanda och pekade bort mot bryggan som var utsatt på det spegelblanka vattnet.
- Ja, vi går dit, föreslog Elina och gick i riktning mot sjön.
- Hej, är ni här? frågade Elina när hon och Amanda kommit dit.
- Syns inte det? Sa Elin och log.
- Haha, jo, svarade Elina.
Elin och Leyla hade redan bytt om till bikini och låg nu på bryggan.
- Konstigt att ingen badar, sa plötsligt Amanda.
- Jaa, men kom igen, någon måste ju vara först i, hojtade Leyla och hoppade i vattnet så det skvätte åt alla håll.
Elin doppade ner foten under vattenytan.
- Det är rätt kallt, sa hon.
- Mespropp! Sa Elina och smög fram bakom ryggen på Elin.
När Elin var som minst förberedd på det knuffade Elina i henne i vattnet.
Amanda stod på bryggan längst in mot land och skrattade.
- Det här ska du få för, ropade Elin utifrån vattnet och kravlade sig snabbt och smidigt upp på bryggan igen.
Elina sprang retfullt bort och Elin sprang efter och jagade henne.
Samtidigt som Elin och Elina lekte tafatt som Amanda såg det tar hon av sig klänningen, eftersom hon redan har bikinin på sig under för att slippa byta om bland allt folk.
Sedan går hon ut på bryggan.
- Är det kallt? Ropar hon till Leyla som simmar en bit längre ut.
- Nej, det är svinskönt, ropar Leyla tillbaka.
Då tar Amanda sats på bryggan och hoppar bomben ner i vattnet.
I början tyckte hon det var kallt, men när kroppen fått vänja sig kändes vattnet varmt.
Efter en stund kom Elina och Elin tillbaka också, och alla fyra badade.
Men efter bara en liten stund var det inte bara Amanda, Elin, Elina och Leyla som badade, utan det strömmade folk.
Då gick de fyra kompisarna upp och satte sig framför brasan och värmde sig.
- Hur går det med den nya låten du skriver? Frågade Elina.
- Det går bra, den är nästan klar, svarade Amanda.
Plötsligt kände Amanda en hand på sin axel och hon vände sig om, och där stod Sonja.
- Heej, sa Amanda och log.
- Hej, har du lust att hänga med på bio imorgon? Jag har vunnit två biobiljetter. Det finns en film som jag tror är rätt bra, sa Sonja.
- Ja, gärna svarade Amanda glatt.
- Bra, då syns vi, sa Sonja och borta var hon.
Resten av festen gick Amanda, Elina, Elin och Leyla mest bara runt och pratade med olika folk. Ett dopp till blev det också. En lyckad fest, sammanfattar Amanda det som efteråt. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-26 17:50:47 |
|
|
|
|
jättebra :) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-26 17:58:59 |
|
|
| AmandaLover |
|
|
|
jättejättebra =)
längtar efter fortsättning |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-27 13:51:28 |
|
|
|
|
tack (: Jag ändrade lite i slutet på del 1 för att få en bättre början på del 2 .
Här har ni iaf del 2.
Amanda trampade på och bytte till tredje växeln på hennes cykel.
Hon är på väg hem till hennes kompis Sonja.
Igår var det fest och då bestämde Amanda och Sonja att dom skulle gå på bio tillsammans idag.
Väl framme hos Sonja parkerade hon cykeln bredvid trappan upp till Sonjas hus.
Sedan gick hon och plingade på.
Sonja öppnade direkt, som om hon stått vid dörren och väntat på att Amanda ska komma.
- Kom in, jag ska bara äta färdigt middan, sa Sonja och stängde dörren bakom Amanda.
Amanda väntade i hallen i knappt två minuter innan Sonja var tillbaka.
- Vi har lite bråttom, filmen börjar om 10 minuter, sa Sonja.
- Jag har cykeln med mig, så vi kan cykla dit, sa Amanda.
- Perfekt, log Sonja.
Amanda och Sonja gick ut och kastade sig på cyklarna och cyklade till stan på bara 5 minuter.
De gick in i biosalongen och betalade för filmen.
- Vi måste köpa popcorn nu också, sa Sonja.
- Hinner vi det? Filmen börjar om 2 minuter, sa Amanda och tittade stressat på sin klocka.
De två tjejerna köpte i alla fall varsin påse popcorn och dricka.
Sedan vandrade dom in i rummet filmen visades i och satte sig på två lediga platser långt fram.
Mitt i filmen ringde Amandas mobil.
- Typiskt, jag har ju glömt att sätta den på ljudlös, viskade Amanda till Sonja och stängde stressat av den, och hoppades hon inte stört någon annan som tittar på filmen.
När filmen var slut gick Sonja och Amanda ut och gick en liten stund på stan, utan att köpa någonting.
Klockan började närma sig sex , och Amanda kände sig lite hungrig.
- Kan vi inte gå och köpa middag på Viggos? Frågade hon.
- Visst, svarade Leyla.
De gick raka vägen till Viggos och kände redan när dom gick på gatan utanför den goda doften av vegetariska hamburgare.
Det köpte varsin, och till efterrätt köpte de en stor strut med glass. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-27 19:21:17 |
|
|
| AmandaLover |
|
|
|
Jättejättebra =)
okej. dags för mig att posta min första novell.
Natten är stjärnklar och hela lund är inbäddat i ett ginstrandevitt snötäcke. Amanda ångrar att hon inte hade lyssnat på sin mammas förmaningar om att ta på sig varmare kläder. Den blårutiga jackan är visserligen varm men täcker aldeles för lite av dom tights beklädda benen som nu skakar av köld. Hon tittar upp mot den tomma gatan och anstränger blicken för att urskilja bokstäverna på gatuskyltarna. Där, längst upp på gatan ser de ut som att de står ett f. Låt de vara fiskaregatan tänker hon och börjar gå i rasktakt för att hålla värmen. De börjar snöa, dom stora snöflingora fastnar i hennes hår och blöter ner frisyern som en gång varit perfekt. Fiskaregatan, äntligen. Skakandes av köld ser hon sig omkring efter Elina som lovat att vänta nere i porten.
”Där är du ju!” säger elina glatt och ger henne e kram.
”Shit va kall du är, helt blå om läpparna” skrattar hon
”kom så går vi in”
Värmen inne i porten omfamnar amanda som en varm filt.
”John bor på tredje våningen, alla andra e redan där” Elina föser in Amanda i hissen.
”När börjar matchen?” frågar Amanda.
”typ nu, dom sjöng nationalsången när jag gick” svarar Elina obekymrat.
”tur att ingen av oss är speciellt intresserad av fotboll då” säger amanda och skrattar.
Hon betraktar sig själv i spegeln som tar upp ena hissväggen. Läpparna är fortfarande svagt lila och håret är ruffsigt, sminket runt ögonen är lite ukladdat och jackan är dyngsur av all snö. Hon skrattar. De är första gången hon träffar John och så får han se henne såhär. Men han är ju bara hennes pokjväns storebror så hon borde inte bry sig.
”Vad skrattar du åt?” Amanda ser Elinas förvånade blick i spegeln.
”Bra första intryck” säger hon och vänder sig om
”Du är skitsöt babe, och du passar riktigt bra i lila läppar” Elina ler retsamt. De plingar till i hissen och dörrarna skjuts upp. Elina går bort mot dörren längst in och Amanda följer snabbt efter. Elina plingar på dörren och öppnar.
”Hallå?”
”Hej, äntligen” Leyla kommer ut ur de amanda gissar är vardagsrummet och ger henne en snabb kram ”kom, de har redan börjat”.
Amanda tar av sig jackan och skorna. Fötterna drar en suck av lättnad när dom blir fria från dom blöta och iskalla pumpsen. Hon följer efter Leyla och Elina in i vardagsrummet.
Där inne sitter Viktor och John som klistrade fram tv:n. John är ganska lik viktor och de syns verkligen att dom är bröder.
”Hej boys” säger amanda o ler. John tittar upp.
”Så de här är din görl Viktor?” frågar han.
Viktor sliter blicken från tv:n och ser irreterat på John.
”ja, de är de, vad trodde du?”
John försöker se oskylig ut
”jag blev bara förvånad att du kunde få nån så söt” säger han retsamt.
Viktor tar en av soffkuddarna och kastar på honom som svar, sen ler han mot Amanda ”hej sötis, sätt dig här” och pekar på platsen brevid sig i soffan. Amanda strålar mot honom. Han e så söt, brunt ruffsigt hår och mörka ögon. Hon går tvärs över vardagsrumsgolvet och sätter sig tätt brevid honom.
”Du är iskall” säger viktor när hennes arm nuddar hans.
”de är kallt ute” säger hon och ler.
”här, nu blir de varmare” han tar en filt som hänger på ena armstödet och lägger över dom båda. Amanda virar in sig och låter värmen sprida sig i hela kroppen.
”Jaa! Yes! Så snyggt!” john jublar.
”Vad?” frågar amanda och ser sig förvånat om.
”Sverige gjorde mål, så snyggt”
”jaha.. va bra” säger amanda och skrattar, hon hade aldeles glömt bort själva matchen.
lite konstigt slut kanske..
fortsättning kommer :) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-06-27 20:19:50 |
|
|
|
|
superduperbra :D |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-11 18:41:26 |
|
|
| Sev |
|
 |
|
braa :D |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 22:29:20 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
jättejättejättebra allihopa!! =) Här är iaf min del 4 , den kommer lite sent men jag har inte varit inne här på ett tag, men här är den iaf.
Del 4
Skolklockan slog tolv och det var dags för lunch. De hade precis haft grupparbete i samhällskunskap men Amanda hade mest suttit och snackat med Leyla och Elin om Anton. De hade ju haft ett rep på morgonen och sedan var det dags för ett till efter lunch. Leyla skojade om att det skulle bli något mellan Anton och Amanda. Amanda bara skrattade och försäkrade dem att hon och Anton bara var vänner och inget mer. Skolmaten var äcklig som vanligt även det vegetariska som alltid föll Amanda in. Eftersom det inte fanns så mycket gott att äta så var de snabbt klara och var på väg till aulan. Då Amanda mötte Anton i trappan.
- Men tjena Mandis!, skojade Anton
- Haha, skrattade Amanda och gav honom en knuff i sidan så att han nästan trillade rakt på den sura och gnälliga kemiläraren. Amanda och Anton stod och pratade ett tag och Antons kompisar hade redan kilat iväg för att äta. Leyla suckade och gav Amanda en sådan där blick hon alltid gör när hon blir uttråkad. Amanda ville helst inte sluta prata men hon var tyvärr tvungen. Fast i för sig så var det ju rep snart och då skulle de få ses igen.
Skolan var slut för dagen och Amanda stod vid cykelstället och väntade på Anton. De skulle hem till honom ikväll. Hon kände igen honom på direkten när hon såg honom komma gående från skolhuset fram till henne. Hans svartbruna hår fladdrade i vinden och hans vita leende sträckte sig på flera meters håll. Hon fick en kram och en kyss på kinden och hon kände den där goda Antondoften. Det var bara han som luktade så. En blandning mellan svett och hårspray. De gick bredvid varandra på den långa cykelvägen fram till hans hus. Det var inte ett dugg varmt ute men ändå så kände hon sig alldeles varm inuti.
- Är du hungrig?, frågade Anton Amanda när de steg in i hans hus. Det var ett helt vanligt hus. Liten hall med skor som man nästan snubblande på, vita väggar och dörrar och öppningar till olika rum. Ett helt vanligt hem. De klev in i köket och Anton fixade fram något slags mellanmål som de kunde äta.
- Haha min specielitet, glassdrink med frusna hallon.
- Åh vad gott, det ser jag verkligen fram emot, skrattade Amanda.
Då kom det en liten hundvalp slingrade runt Amandas ben. Hon böjde sig ner och klappade hunden försiktigt på huvudet. Det var en liten labradorvalp med bruna stora ynkliga ögon. När Amanda tänkte efter så var Elsa som hunden hette väldigt lik Anton. Samma söta ynkliga ögon och båda hade nästan samma färg på håret resp. pälsen. Elsa hoppade upp i Amandas famn och Amanda kliade henne bakom örat.
- Ska du inte klia mig bakom örat också?, retades Anton.
- Haha, nä det tror jag inte om du absolut inte vill förstås.
Anton slängde sig i Amandas famn och Elsa hann precis hoppa undan innan Anton landade på Amandas knä.
Hela kvällen satt de där. Ensamma i Antons vardagsrum med godis och tittade på en bra film. Det kunde inte bli bättre. Amanda ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Amanda brukade inte vara rädd när hon såg på skräckisar men nu var hon det. Som tur var satt Anton bredvid henne där hon kunde finna sin trygghet. Hon lutade sig mot hans axel och han la armen om henne. Bättre kunde det inte vara.
- Aaaaaaaaaaah!, Amanda skrek och hoppade till.
- Ta det lugnt!, så läskigt var det inte, skrattade Anton och rufsade till henne i året. Lätt för honom att säga som inte blev rädd. Hon förstod inte varför hon plötsligt hade blivit så skrajsen av sig. Var det bara för att hon satt med Anton? Sluta Amanda tänk inte så, du skämmer ju ut dig. Amanda ryckte åt sig godisskålen och tog upp ett geléhjärta. Det var rött, sockrigt och lagom mjukt, precis som ett äkta hjärta ska vara. Hon stoppade in det i munnen och kände den ljuvliga smaken av gelé och socker. Hon måste nog ha lett och sett fånig ut för Anton tittade lite konstigt på henne. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 22:30:36 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 5
Anton, ja visst är han söt men de är ju bara kompisar. Nej Amanda glöm det, just friends okey. Men hans brunsvarta lugg och hans mörka snälla ögon är något man inte kan stå emot, och så var det ju så mysigt igår.
Det var lördagsmorgon och Amanda satt i köket och petade på den gula muggen med citron te i. Hon gav fönstret en blick. Det var lite halvtaskigt väder ute, slaskigt men kanske inte så farligt kallt i alla fall. Amanda bestämde sig för att gå ut en sväng för att få bort Anton ur huvudet på ett tag. Hon tog på sig sina svarta tights och en lång, varm och grå koftklänning. Hon drog på sig vinterstövlarna och sin bruna vinterjacka. Hon började promenera runt kvarteret och hon hade precis fått bort Anton ur tankarna då hon plötsligt stötte ihop med en mörkhårig kille, och vem kunde det vara om inte Anton.
- Men tjena Amanda!, vad gör du här?
- Jag är bara ute på en promenad själv då?, svarade Amanda
- Jag blev nerskickad till konsum för att handla lite, hänger du med?, frågade Anton
- Gärna, svarade Amanda glatt och de började traska ned mot matbutiken.
När de kom in i butiken tog Anton fram en kundvagn och drog fram inköpslistan ur bakfickan och suckade:
- åh, vad det är tråkigt att handla mat.
- Kom så gör vi något roligt av det, vad står det?, skrattade Amanda och hoppade in i vagnen. Anton skrattade och sprang med vagnen mot mejeriprodukterna. Amanda ryckte åt sig två mjölkpaket och en filmjölk. Anton kastade ner ett smörpaket och två matlagningsgrädde i vagnen. De fortsatte bort till köttdisken och Anton skrek:
- Ur vägen!
- Tjoho!fan detta är livet, tjöt Amanda.
En gammal tant hoppade åt sidan för att inte bli överkörd av två galna huliganer som hon kallade dem. De fick en lång falukorv och åkte vidare.
När de var klara gick de med varsin plastkasse på väg till Anton.
- Vill du stanna ett tag?, frågade Anton när de kom fram till huset. Det ville ju Amanda gärna så hon tackade bara ja och klev in genom dörren. Anton lämnade matkassarna i köket och var på väg att ta upp Amanda till sitt rum då hans mamma som presenterade sig som Karin klev ut ur köket.
- Nämen hej, du måste vara Amanda, Anton har berättat så mycket om dig. Amanda såg att Anton rodnade lite och han drog med sig Amanda upp till hans rum.
Amanda hade aldrig varit i Antons rum förut. Igår så var de endast på nedervåningen eftersom inga andra i familjen var hemma. Amanda fick verkligen se att han var musikalisk av sig. Det var nämligen inte bara gitarr han kunde spela, han hade två gitarrer, en bas, ett keyboard och ett trumset. Det var verkligen inte lite!
- Kan du spela alla de där instrumenten?, frågade Amanda häpet.
- Ja, men jag är inte riktigt hum på trummor än.
- Du passar verkligen in på estetsiska säger jag bara
Anton gick och tog ned en gitarr som var upphängd på väggen och gav den till Amanda.
– Nu tycker jag att vi övar lite. Själv så tog han den andra gitarren som låg på sängen. När de hade övat ett tag så släppte Anton greppet om gitarren och sa:
– Nu är det dags att öva på ditt solonummer.
– Va?!, utbrast Amanda nu?
– Ja kom igen jag kan spela den på mitt keyboard. Anton ställde sig framför keyboardet och började spela på förspelet. Amanda reste sig upp och ställde sig bredvid och tonade upp med ”White christmas”. Då kom Antons mamma insmygande genom dörren.
– Nä, fortsätt bara, viskade hon när Amanda tvekade lite. Efteråt så log hon brett och applåderade.
– Du sjunger verkligen underbart Amanda, man får ju verkligen rysningar. Men det jag tänkte fråga var om du ville stanna över på middag.
– Gärna, svarade Amanda och log.
När de kom ner till köket så satt Antons irriterande lillebror där vid köksbordet.
- Vad blir det för mat då?, gnällde han
- Kycklinggryta, svarade hans pappa. Amanda tittade lite oroligt på Anton, hon var ju vegetarian det kunde ju inte hon äta. Men just då sa Antons mamma:
- Till dig Amanda har vi en liten specialare, vi vet ju att du är vegetarian, grönsakswok, går det bra?
- Jättebra, tack vad snällt, svarade Amanda vänligt.
Senare på kvällen var det dags för Amanda att börja gå hemåt. Anton erbjöd sig direkt att följa med en bit och ge henne sällskap. Det var helt kolsvart ute och just på den lilla gatan mot Amandas hus var gatulamporna trasiga. Anton tog fram sin mobil:
- Den är bra till mycket, även som ficklampa i mörkret. De stod utanför Amandas hus och tittade rakt i varandras ögon.
- Det var en trevlig kväll, sa Amanda mjukt
- Det tycker jag också svarade Anton och nu stod de där helt tysta och helt ensamma då dörren till Amandas hus rycktes upp.
- Jasså det är där du är! , det var ingen mindre än Amandas mamma som drog upp dörren i precis fel ögonblick. Amanda kände hur det hettade till om kinderna. Var hon tvungen att rycka upp dörren just nu?! Anton vinkade adjö och Amanda vinkade tillbaka och sedan gick hon in i huset. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 22:31:17 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 6
Amanda hade lite pirr i magen när hon gick till skolan på måndagen, men hon hann bara komma ut från smågatan då hon mötte Anton. Han hade en stor och tjock halsduk och tillhörande vantar till. De tog sällskap till skolan och Amanda la sin hand i hans och de gick längs den långa trottoaren. Först blev Anton lite chockad men han drog inte undan den utan tog ett stadigare grepp om hennes hand. Han var lite röd om kinderna, om han var generad eller om det var av kylan visste hon inte men det spelade ingen roll just nu, Huvudsaken var att hon fick vara nära honom och hon kunde känna för en stund att han bara var hennes.
När de kom fram till skolan stod Elina och välkomnade dem vid dörren. Hon hade fullt med papper i handen som såg ut som inbjudningar, Amanda kunde inta låta bli att fråga:
- Vad är det där för något?
- Det är inbjudningar till efterfesten, du vet efter julkonserten, förklarade Elina.
Juste, kom Amanda på. Efter julkonserten så skulle det ju anordnas en efterfest sådär som riktiga kändisar gick på var det tänkt. Elina och några tjejer i hennes klass skulle ordna det. Elina gick ett år under Amanda, alltså i Antons årskull. Elina spatserade iväg och ryckte ut inbjudningar till alla som kom in genom skolporten. Då ringde skolklockan in och det var dags för franskalektion med grodan för Amandas del.
- Lycka till, skrattade Anton när de skildes åt i trappuppgången. Grodan hette ju inte så på riktigt, hans namn var Filippe och något konstigt franskt efternamn som Amanda inte ens kunde uttala. Han hade fått namnet grodan eftersom ryktet gick att han åt grodor till frukost som han fångade på terrassen, men han såg även ut som en. Han hade stora utåtstickande ögon och han hade fått någon grönaktig färg i ansiktet. När han gick runt i klassrummet för att hjälpa eleverna studsade han runt som en groda och var väldigt ivrig. Han pratade också kontigt, wraapp… kunde det låta mitt i en mening. Så han hade väldigt många likheter med en groda.
- Bonjour wraap….Am..an wraap da. , hälsade grodan när hon steg in genom dörren lite försent. Hon satte sig bredvid Leyla och grodan följde henne med blicken.
- Toujours..wraap, han kom inte längre innan en kille från en annan klass skrek rakt ut åt honom.
- Sluta snacka grodspråket och snacka männiksofranska så att vi förstår!, Amanda såg hur han blev helt illröd i hela ansikten och tog ett glas vatten och sa sedan :
- Francais s’il vous plait..wraap.., då bröt hela klassen ut i en stor skrattattack och grodan såg nöjd och glad ut. Han fattade förstås inte att skratten var mot honom utan trodde att de skrattade åt killen. Ja nog var grodan lite löjeväckande allt.
– Amanda!, sa en ljus spydig röst bakom henne när hon klev ut ur lektionssalen. Amanda vände sig om hastigt och bakom henne stod tre tjejer i kortkorta jeanskjolar och linnen där magen syntes. Tjejen i mitten tog ett steg fram mot Amanda och sade:
– Är det något mellan dig och Anton eller?
– Det har väl inte du med att göra, sa Amanda surt. Varför skulle hon lägga sig i det? Tjejen gick ännu ett steg närmare och tittade in i Amandas ögon med sin iskalla blick.
- Du ska inte röra honom fattar du det, sa tjejen med en högre ton.
- Han verkar ju inte ha något problem med det, vi har kul tillsammans helt enkelt, sa Amanda i en helt lugn ton. Hon såg hur tjejens ögon lyste och hennes ljuspudrade ansikte blev till rött.
- DU SKA SKITA I HONOM FATTAR DU DET!, skrek tjejen och stirrade obehagligt på Amanda
- Jag är väl med den jag vill, svarade Amanda. Tjejen Knuffade in Amanda rakt in i väggen med en duns, där tog Amandas tålamod slut.
- VA FAN HÅLLER DU PÅ MED?! Hon drog tag i tjejens axlar och knuffade ner henne på golvet och gav henne en smäll i ansiktet så att det nyspacklade sminket kletade sig på Amandas fingertoppar. Men tjejen gav inte upp utan gav Amanda en smäll rakt i magen så att Amanda for bakåt. Amanda skulle precis rycka tag i tjejens hår då musikläraren tog tag i Amanda bakifrån och hon såg att kemiläraren tog tag i tjejen.
- Ni två upp till rektorns kontor nu!, sa kemiläraren högt. Amanda hade inte lagt märke till att det flockas så mycket folk kring dem. Där stod även Anton. Hon vände sig om och såg musikläraren som bara skakade på huvudet och sa bara:
- Seså skynda på nu! Musikläraren såg besviken ut och Amanda kände sig helt tom inuti. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 22:32:25 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 7
- Okej vad var det som hände?, Rektorns mörka röst ekade i hans lilla rum till kontor. Rummet var litet och trångt, det var ett stort bord som stod där som var överfullt med papper. Han hade nog inte särskilt mycket tid till att lyssna om bråket. Han hade stressigt och det hördes på rösten.
- Nå?, Amanda kan du börja?, försökte rektorn. Amanda harklade sig och sa sedan bara.
- Det var inget farligt, hon tyckte nu att det började bli riktigt pinsamt vad skulle hon säga till alla när hon kom ner, vad skulle hon säga till Anton. Kompisarna skulle förstå det visste hon. Men skulle Anton det?
- Det måste väl ha varit något viktigt när ni slogs ner som om det vore på liv och död, fortsatte rektorn.
- Det var Amanda som hoppade på mig bakifrån när jag och mina kompisar var på väg ut.
- VA!, utbrast Amanda
- Är det sant?, frågade rektorn och stirrade på Amanda med sina runda ögon och hans stora näsborrar viftade.
- Nej, såklart att det inte är!, sa Amanda upprört.
- Kan du berätta hur det gick till då?
- Hon började tjafsa med mig och sen slog hon in mig i väggen.
- Tjafsa om vad?, undrade rektorn. Båda två var helt tysta tills tjejen sa:
- Jag har bevis på att hon hoppade på mig, jag har fått ett rivmärke här, och så pekade hon på axeln. Amanda stod helt tyst och tittade ned på sina fötter. Kunde de inte bara få gå snart? Då sa rektorn att tjejen skulle få gå men Amanda var tvungen att stanna kvar. Amanda fick sätta sig på en stol och rektorn satte sig mittemot henne. De satt där en lång stund tills rektorn avbröt tystanden:
- Du vet att du inte kan uppföra dig såhär, jag vet att du känner dig stressad inför konserten men man kan inte hoppa på folk. Vill du att vi tar bort dig från konserten? Amanda blev helt snopen, kunde han mena allvar. Hon försökte berätta att hon inte hade gjort något men han skakade bara på huvudet och sa sedan:
- Detta blir en varning, se till att sköt dig nu. Amanda kände hur han hade lust att slå till honom. Sedan frågade hon irriterat:
- Är vi klara nu?, hon reste sig upp och gick ut och slog igen dörren med en smäll.
Anton sprang genast fram till henne när det var klart och sa med sträng röst:
- Vad var det där för något, Amanda det trodde jag inte om dig?
- Förlåt det var inte meningen men jag kunde inte behärska mig, sa Amanda skamset. Men sedan fick Amanda en kram och tittade snopet på honom.
- Jag vet vem det är och jag är glad för att du skyddade mig från henne.
Bråket glömdes faktiskt ganska fort både från lärare och elever. Rektorn hade tom strykit varningen, han hade kommit ner en morgon och sagt att han var hemskt ledsen ha menade inget illa. Han var bara så stressad och det hade ju Amanda redan märkt. Han glömde helt enkelt bort att lyssna. Nu började Amanda få lite pirr inför julkonserten det var ju inte länge kvar nu. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 23:16:26 |
|
|
|
|
Puuh äntligen läst klart :P måste säga att du är grymm på att skriva :P |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2008-07-13 23:22:24 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
haha taack <3=) men det kommer bara mer och mer av den... heheXD |
|
|
|
Välkommen till Amanda Jenssens största fansajt - av fans, för fans. Registrera dig på vårt Community och börja chatta med andra Amanda-fans redan idag!