Välkommen till Amanda Jenssen.com
Välkommen till Amanda Jenssens största fansajt - av fans, för fans. Registrera dig på vårt Community och börja chatta med andra Amanda-fans redan idag!

Har du frågor eller vill skicka in nyhetstips, maila till: support@amandajenssen.com.

Vi ses i forumet! =)
Logga in

Inget konto? »

Diskussionsforum

Noveller Om Amanda
 
Foruminnehåll / Allt om Amanda
Gå till sida: [« Föregående] 1 ... 7, 8, 9 [Nästa »]
Skriv svar | Skapa ny tråd
Författare
Skrivet den 2008-07-13 22:27:20
Mattias.
Härligt :)
Författare
Skrivet den 2008-07-15 22:01:17
LiiciiA
Vad bra alla gör! :)
Författare
Skrivet den 2008-07-16 17:14:28
josefinrousu
gud va duktig du är på att skriva jenssen.fan :)
Dina noveller är uppskattade. :D
Å sjävklart alla andras också :D
Författare
Skrivet den 2008-07-16 21:27:55
jenssen.fan
josefinrousu skrev:
gud va duktig du är på att skriva jenssen.fan :)
Dina noveller är uppskattade. :D
Å sjävklart alla andras också :D


hehe taack<33 blir jätteglad verkligen:D tycker att ni allihopa som har lagt in är skitbra!, gillar verkligen den här tråden.. ett stort tack till den som skapade den!

här kommer fortsättningen då:

Del 8
Amanda lät vattnet rinna över hela ansiktet. Hon försökte skölja bort rädslan, nervositeten. Det gick bra en stund men sen kom hon på konserten igen. Den skulle vara ikväll, den 18 december klockan 19:00. Först var det förfest, hela kompisgänget skulle samlas hemma hos Elina och det var helt klart förbud för killar där. De skulle vara där klockan fem för klockan sex skulle de samlas i skolan. Amanda klev ut ur duschen och ryckte åt sig den vita handduken. Hon virade handduken runt sig och gick sedan till sitt rum.

Hon hade redan satt fram kläderna, dom låg på sängen. Det var en vit klänning med ett svart sidenband runt magen. Hon ställde sig framför spegeln och betraktade sig i den vita klänningen. Hon drog borsten genom sitt blöta vitblonda hår och sedan tog hon fram fönen och hårsprayen. När hon sedan var klar och drog det sista strecken med eyeliner över ögat så samlade hon ihop allt hon behövde. Hon satte på sig kappan och gick bort mot Elinas hus. När hon klev in genom dörren spelades de hög musik och Elina kom fram med ett glas champagne till henne. Hon följde med Elina in till vardagsrummet och där var redan Elin och Leyla. Men snart så kom resten också.
- Okej säg smile allihop, hojtade Elina och stod beredd med kameran. Alla tryckte ihop sig och skålade vilt med champagne glasen. Men plötsligt så fick de brottom klockan hade redan hunnit bli kvart i sex så nu fick de skynda sig, det var verkligen en syn, där sprang ett helt gäng med uppklädda tjejer över gatan i Lund. De fnittrade och skrek, snön yrde om dem men snart så var de framme vid skolan. De sprang uppför trappan i skolhuset och nådde tillslut aulan. Där fixades stolar och scenen gjordes i ordning med instrument och ljudet checkades. Amanda lade direkt märke till Anton, han satt en bit bort på en stol och spelade gitarr. Han var jättefin, han hade svarta kostymbyxor och en vit skjorta med svart kavaj över som just nu hängde över stolen. Amanda gick raka vägen till honom och hälsade.
- Vad fin du är, berömde Anton
- Tack, du med, berömde Amanda tillbaka. Hon satte sig ned bredvid Anton och tog fram sina svarta klackskor och satte på sig dem. Sedan gav hon Anton en kyss på kinden och gick till logen bakom scenen. Där satt tjejerna och höll på att fixa till det sista.
- Fan, jag har fått värsta finnen här, klagade Elina och pekade på hakan. Amanda tog fram sin ”antifinnarkräm” som hon kallade den, den dolde de äckliga små utslagen perfekt.
- Prova den här!, Elina ryckte åt sig burken och smetade ut krämen över finnen.
- Åh, värsta mirakelkrämen, utbrast Elina. Alihop i hela logen började garva just då kom musikläraren in.
- Vad är det nu som är så roligt?
- Elina har precis hittat sin nya bästa vän, skrattade Juvicsa. Nu skrattade musikläraren och även Elina.
- Det är bra att ni skrattar av er lite så går säkert konserten bättre också.

Nu hade det börjats samla sig folk på de femtiotal stolar som var uppställda framför scenen. Amanda satt ner i soffan och läste igenom låttexterna. Då kom musikläraren fram och berättade att det var dags. De klev upp på scenen och Amanda möttes av den stora publiken som applåderade. Sedan var det dags för första numret; det var ett tjejband som skulle spela och sjunga ”Nobody’s home” med Avril Lavigne.

Inne i logen var det fnittrgt men samtidgt så var alla lite nervösa. Elina var nästa ut och hon skulle spela en kort liten scetch med några andra, bl.a Juvica och några elever från Elinas klass. De hade skrivit manuset och låtarna själva, de skulle spela upp en idolaudition. Den var verkligen rolig särskilt när ”Kishti” som Juvica spelade fick sitt utbrott. Hela publiken brast ut i skratt och det lättade verkligen upp stämningen. Nu var det snart dags för Amandas och Antons uppträdande.(plus några andra också förstås) Men när hon hade inte sett Anton sen hon träffade honom när hon kom till aulan. Hon gick in till den andra logen och tittade in men där men där var han inte heller. Var kunde han vara? Hon vände sig om tittade omkring utanför satt allt folk och tittade på uppträdanden. Amanda stack in huvudet i logen och frågade:
- Är det någon som har sett till Anton?, Det hade såklart ingen gjort. Amanda fortsatte att titta runt omkring sig. Hon sprang ut från aulan och bort till musiksalen. Hon höll nästan på att snubbla i trappan med sina höga klackar. När hon äntligen kom fram till musiksalen så var det såklart ingen där heller. Var skulle hon nu leta? Då kom hon på att hon hade ju en mobil. Men den var kvar i logen så nu fick hon springa hela vägen tillbaka och det började bli ont om tid. Hon rusande in genom dörren och kompisarna tittade fundersamt på henne.
- Varför har du så brottom?, frågade Elin.
- Anton är försvunnen och det är snart dags för vårar nummer. Amanda fattade grepp om mobilen och letade reda på hans nummer i kontaktlistan.
- Välkommen till Antons telefon, jag kan inte svara just nu, jag är antingen upptagen eller så vill jag helt enkelt inte prata. ciao!
- Jäklar, svor Amanda, han svarar inte. Nu började hon bli riktigt orolig, inte bara för konserten, tänk om det hade hänt något. Han kunde ha blivit bortrövad eller kanske tom mördad. Amanda kände hur en tår började rinna nedför kinden. Elina tog armen om henne och sa:
- Såja , nu tar vi det lilla lugna, vi får helt enkelt leta efter honom. Amanda torkade tåren från ögat och sedan gick alla iväg och letade.
Författare
Skrivet den 2008-07-16 21:29:42
jenssen.fan
Del 9
- ANTON!, skrek Amanda. Hon sprang ut genom skolporten och stirrade oroligt omkring sig. Då såg hon långt borta på en sten där satt det en liten filur. Hon skyndade sig fram och där satt Anton och grät. Amanda blev helt hysterisk.
- Anton, vad är det som har hänt? Han snyftade och Amanda böjde sig ned framför honom. Han vände bara bort huvudet och sa ingenting.
- Snälla Anton, prata med mig, varför är du ledsen?, försökte Amanda men inte heller nu något svar.
- Det..det var Lina, stammade Anton med gråt i halsen. Amanda tittade förbryllat på honom.
- Vem är Lina?, vad har hon gjort?. Då kom hon på Lina som hoppade på Amanda för några dagar sedan, men vad hade hon gjort Anton? Hon tog tag i Antons hand den var lerig och svettig, då lade hon även märke till att skjortan hade blivit smutsig.
- Hon slog ner mig på marken och hotade mig att döda dig om jag inte slutade umgås med dig. Sedan tog hon min gitarr och slog sönder den. Hon tog stryptag och skulle se till så att du inte skulle få leva länge till, Anton började gråta igen. Amanda drog undan hans lugg och där var det ett ganska stort skrapsår.
- Jag trodde att det redan var försent, fortsatte Anton. Amanda såg änglisgt på honom, dem lilla stackaren var ju livrädd för henne hon måste hjälpa honom.
- Men jag är här nu, det är inget som har hänt hon ska minsann inte få skrämma mig. Hon kramade om Anton och tog upp honom till skolan. De satte sig i trappan och Amanda baddade skrapsåret med vatten. Hon försökte få rent den vita skjortan men det gick inget vidare. Då kom Amanda på att de skulle upp på scen när som helst. Hon visste inte om Anton ville längre. Så hon sa lite försiktigt:
- Vi ska typ köra när som helst, men du kanske inte har lust längre. Jag kan gå själv om du vill.
- Nej, absolut inte!, det här ska inte förstöras för dig, aldrig kom nu!, så tog han med sig Amanda och de sprang raka vägen mot aulan. Alla hade redan stigit upp på scenen och var beredda att börja men de såg lite oroliga ut. Då hoppade Amanda och Anton upp på scenen och drog åt sig varsin gitarr i sista hugg. Amanda fnittrade lite när hon tittade på Anton, han kanske inte just nu var världens prydligaste. Men sötast det var han i alla fall.
Författare
Skrivet den 2008-07-16 22:45:05
josefinrousu
jättesuperbra (: Längtar efter fortsättning. :)
Författare
Skrivet den 2008-07-17 18:07:51
jenssen.fan
haha XD tack, jobbar på den..=)
Författare
Skrivet den 2008-07-17 19:10:58
jenssen.fan
Del 10
Amanda skulle uppträda sitt solo allra sist och satt nu i Antons famn och övade in texten en sista gång. Sedan var det dags, hon fick en ”lycka till” kyss av Anton och gick sedan upp på scenen. Hon ställde sig framför den uppställda mikrofonen och tittade ut över publiken. Hon hörde förspelet och vände sig lite bakåt. Sedan satte hon igång med framförandet av ”white christmas”. Efteråt var det ett stort jubel med busvisslingar. Amanda bugade sig och då kom alla andra som hade uppträtt upp på scenen. Musikläraren tackade publiken och alla som uppträtt. Sedan tog alla på scenen varandra i hand och bugade sig. Nu var det bara att ta sig till efterfesten.

Utanför skolan var det uppställda fina bilar som skulle ta alla mellan 16 och 20 år till efterfesten. Spelade ingen roll om de var publik , uppträdande eller syskon. Amanda hoppade in i en limousin med tjejerna. Skolan måste vara rika som har kunnat få tag i sådana. Anton och hans kompisar hoppade också in. Allihopa fick var sitt champagne glas och hög musik spelades.
- Kom vi ställer oss här, skrek Elina och tog tag i Amandas och Leylas hand. De ställde sig i luckan i taket och skrek. Då fick Amanda syn på Lina i en annan bil, hon stod också i det lucktaket. Lina hade inte synts till efter att Anton försvann men nu minsann såg Amanda henne. Lina gav Amanda en isig blick när hon såg henne och dök sedan ned in i bilen igen.
Det rullades ut en lång röd matta när de kom fram. Det såg verkligen ut som en riktig kändisgala. Anton såg verkligen glad och förväntansfull ut.
- Kom Amanda!, vi låtsas nu att vi är ett kändispar, sa han och tog sedan henne i handen och de klev ut ur bilen. Det var jubel och Amanda och Anton gick på den långa röda mattan in till festen.
När de kom in så var det mycket folk som dansade och festade för fullt. Amanda tog Anton i handen och sa:
- Kom så dansar vi!
- Nja, jag vet inte om jag vill, sa Anton och tittade oroligt på Amanda.
- Men kom igen, snälla för min skull, bedde Amanda med en bedjande min. Utan att vänta på svar så drog hon upp honom på dansgolvet och han kunde inte streta i mot. Anton var lite stel på dansgolvet men efter ett tag så började även han att känna rytmen och öste på. Tjejkompisarna dök sedan upp bakom dem och dansade på för fullt.
- Är det någon som är törstig?, frågade Anton när de hade dansat ett bra tag. Såklart att alla var det så Anton gick bort till baren och fixade några drinkar. Amanda och tjejerna satte sig vid ett bord och väntade. Då frågade Elina:
- Hur är det nu mellan er?
- Jo, det är bra, men det svaret dög minsann inte åt Elina.
- Hallå, tell me! Är ni ihop nu eller?, fortsatte Elina. Amanda skrattade och konstaterade dem att det var nog så. Hon och Anton var nog det, hon hade aldrig tänkt på det själv men så måste det ju vara. Hon vände sig om för att titta om Anton var klar med drinkarna snart, då fick hon syn på Lina i andra sidan av rummet. Amanda reste sig upp, nu måste hon ta ett ordentligt snack med den där Lina.
- Vart ska du?, undrade Juvica
- Eh, bara på toa, svarade Amanda snabbt och skyndade sig iväg mot Lina.

Amanda gick raka vägen mot henne och hela rummet kändes som i slowmotion. Hon tog ett säkert och stadigt steg fram mot Lina och sa med en rak och säker röst:
- Kan jag få prata med Lina ensam?, De andra gick iväg utan att protestera och Lina stod kvar och stirrade på henne.
- Okej, vad är du vill?, sa hon till slut med sin ljusa spydiga röst som Amanda hatade.
- Vem tror du egentligen att du är?, är det kul att slå ner folk eller?, sa Amanda argt.
- Ursäkta?!, Linas irriterande spydiga röst vällde in i Amandas öron och det fick Amanda att tappa tålamodet.
- Sluta, vad du än håller på med, du kanske kan skrämma Anton och göra honom ledsen, men mig kan du inte skrämma så berätta nu vad det är du vill!. Amanda såg hur Lina blev snopen och hon sa ingenting.
Författare
Skrivet den 2008-07-18 15:21:30
josefinrousu
sååå bra :D
Författare
Skrivet den 2008-07-21 11:51:27
jenssen.fan
Del 11
- Amanda, Amanda hallå vakna!, Hon öppnade ögonen och såg massor av folk omkring sig. Hon satte sig upp men var alldeles yr i huvudet. Hon såg Anton som trängde sig genom folkmassan fram till Amanda. Hon var helt borta och tittade bara på honom.
- Vad var det som hände?
- Lina slog ned dig och du svimmade, svarade Anton och hjälpte henne upp. Hon såg att Lina blev utkastad av vakterna och det kändes verkligen bra.
- Du får helt enkelt strunta i henne, förmanade Anton. Amanda suckade och förstod helt enkelt att det inte var någon ide att hetsa upp sig för det där. Men hon ville ju bara försvara honom. Anton tog Amanda i handen och de gick ut för att hämta sig lite. Utanför var det endel folk som stod och rökte och de under 18 söp, Amanda och Anton var ju inte heller 18. Amanda var bara 17 fyllda och Anton 16.Fast de i baren brydde sig inte särskilt mycket om det, Amanda och Anton kunde ju beställa utan några problem. De promenerade lite längre bort så att de skulle få vara ifred ett tag. De satte sig på en stor stenbumling och Amanda började huttra. Anton märkte tydligen det för han tog av sig sin kavaj och la den över Amanda och höll om henne. Amanda lutade sig mot honom och det var helt tyst i den mörka dungen. Amanda vände sin blick mot honom och han gjorde detsamma. Hon kände hans läppar mot sina och allt var nu helt tyst.

Amanda sträckte på sig och reste sig upp från den mjuka sängen. Idag började inte skolan förrän 12, riktigt skönt tyckte Amanda, det hade ju varit en ansträngande dag igår. Amanda gick till badrummet och beskådade sig i den blanka spegeln. Mascaran hade runnit och hon var svart runt ögonen. Hennes hår var tovigt och ostylat. Amanda bestämde sig för att ta en dusch. Hon slängde den röda t-shirt nattlinnet på golvet och hoppade in i duschen. Då kom tankarna tillbaka till Anton, de hade kysst varandra på riktigt den här gången. Hon hade aldrig kysst Anton förut bara småpussar och kramar. Nu var det äntligen äkta.
Det knastrade under fötterna när hon promenerade till skolan. Idag var det ändå bara städdag så det spelade ingen roll om hon kom lite försent. När hon kom gående mot skolan så mötte hon Elin. Hon rusade fram mot Amanda och såg lite finurlig ut sedan frågade hon.
- Vad var det egentligen som hände igår?, vi såg inte er sen ni stack ut. Amanda började fnittra och tittade sådär oskyldigt på Elin.
- Okej, vi kysstes, svarade hon till slut. Elin började också fnittra och de knuffades retsamt med varandra.
- Hur går det med Jacob föresten?, frågade Amanda. Jacob var Elins pojkvän som hon hade haft sedan nian. Amanda tyckte att det var lite konstigt att de hade varit ihop så länge, Amandas förhållanden brukade inte hålla särskilt länge. Men med Anton skulle de hålla det visste hon, eller hon hoppades det i alla fall.
- Vi har tagit en paus, berättade Elin. Amanda tittade sårgset på henne och la armen om henne.
- Vad tråkigt, sen närdå?, har det hänt något?
- Vi bestämde oss för att ta en paus i söndags, för att det håller inte längre, vi träffas nästan aldrig längre och vi går ju inte ens i samma skola.
- Men det spelar väl ingen roll om ni går i samma skola eller inte, sa Amanda.
- Nä, men vi har glidit ifrån varandra så mycket och vi har ju varit ihop så länge så är det faktiskt ganska skönt att vara singel ett tag, förklarade Elin. Sedan gick de in i skolan och bort till klassrummet.

- När de kom in i klassrummet såg alla ut som slavar till den stora ”städfirmachefen”, även kallad mentor”. Han var väldigt pedant så allt var tvungen att vara skinande rent. Det var ungefär som myrorna och myrdrottningen. Amanda och Elin steg in i klassrummet och gick direkt fram till tjejkompisarna.
- Tjena tjejer, är ni Alfs slavar eller., skrattade Amanda. Mentorn hette Alf och kunde ofta bli kallad för sagodvärgen, han var inte särskilt kort men eftersom han hette Alf så fick han det smeknamnet.
- Haha, nu får ni också gott hjälpa till, skrattade Leyla och gav disktrasan till Amanda.

På lunchrasten träffade Amanda Anton i korridoren. Han kramade om henne och viskade i hennes öra så att inte tjejerna skulle höra:
- Du ångrar väl dig inte det vi gjorde igår?
Nejdå, viskade Amanda tillbaka. Sedan tog han mod till sig och kysste Amanda framför alla andra. Amanda blev först lite chockad men hon drog sig inte undan utan kysste honom hon med.
Författare
Skrivet den 2008-07-21 11:54:45
AmandaLover
Du är grymt duktig på att skriva jenssen.fan!
Författare
Skrivet den 2008-07-23 14:27:42
Sev
åhh mkt bra :D
Författare
Skrivet den 2008-07-23 23:05:14
jenssen.fan
tack så mkt<3 blir så glad av alla fina kommentarer.. =)
Författare
Skrivet den 2008-07-28 20:55:41
josefinrousu
kommer de nån fortsättning snart? XD * ivrig * ;)
Författare
Skrivet den 2008-07-29 14:49:22
jenssen.fan
Del 12
Snart var det julafton. Amanda satt på sitt rum och grubblade över vad hon skulle köpa till Anton. Presenterna till tjejerna var redan klara, det var faktiskt ganska lätt men till Anton var det svårare. Idag skulle hon träffa tjejerna i stan och de skulle gå och shoppa lite julklappar. Det var första dagen på jullovet och då var det ju en perfekt dag att umgås med tjejerna samtidigt som man kunde passa på att köpa julklappar. Hursomhelst så slängde hon på sig jackan och åkte in till stan.

Hon hann bara kliva av bussen då Elina kom upp bakom henne. Amanda blev chockad och hoppade till sedan vände hon sig om.
- Nämen tjena Amanda, sa Elina.
- Haha hej, du skrämde mig nästan, sa Amanda.
De gick upp mot torget där de skulle träffa resten av gänget. Alla var där förutom Elin. Amanda och Elina kramade om allihop och sedan frågade Amanda:
- Var är Elin?
- Hon har inte kommit än, svarade Leyla och Juvica i mun på varandra. De satte sig på en bänk och snackade om allt vad ett gäng tonårstjejer gör. Efter tio minuter så föreslog Amanda.
- Vi kanske borde ringa henne?, Amanda tog fram sin mobil och slog Elins nummer, upptaget. När de precis bestämde sig för att titta lite på julståndet så dök Elin upp bland folkmassan.
- Förlåt att jag är sen, ni skulle bara veta vad jag har varit med dom. De började gå mot affärerna och Elin berättade om allt. När hon skulle ta sig hemifrån så ringde Jacob, han var så ledsen för allt och berättade för henne allt vad han kände. Sedan när han äntligen hade slutat prata så skyndade hon sig bussen men missade den. När äntligen den andra bussen kom så började busschauffören gnälla om att hennes kort inte gälldes fast den inte går ut förrän imorgon. Men så lät han henne få i alla fall och då kom hon äntligen fram.
- Vilken otur du har haft idag, sa Elina. De klev sedan in i en liten presentbutik där det fanns allt från små porslinsdjur till stora taklampor. Man blev alltid rädd för att slå sönder något, kanske hon kunde hitta något roligt till Anton där. Amanda såg en söt liten porslinskatt som hon genast blev förälskad i.
- Titta, cute, eller hur?!, visade Amanda.
- Den kan du ju ge till Anton, retades Elina. Amanda bestämde sig för att köpa den men inte till Anton, nej nej, det fick bli till farmor.

De fortsatte ut ur affären till ett litet fik längre ner längs gågatan. Det var litet men mysigt, de satte sig längst in där det fanns en stor soffa. De beställde vad de skulle äta och myste ihop i soffan. Amanda slurpade på sitt te och mumsade på sin lussebulle.
- Vad ska du köpa till Anton då?, undrade Leyla.
- Vet inte, det är verkligen jättesvårt att komma på något, svarade Amanda.
- Ge något personligt då, du gillar och är ju duktig på att skapa, föreslog Elina.
- Ja typ någon låt eller dikt eller något, fortsatte Elin. Amanda funderade på det, kanske om hon kommer på något bra.
- Kom så sticker vi till häxans skrot, föreslog Elin. Amanda gillade inte alls att gå dit men följde med ändå.
Författare
Skrivet den 2008-07-29 16:40:03
josefinrousu
jättebra :)
Författare
Skrivet den 2008-07-29 20:09:58
AmandaLover
Lika kul att läsa som alltid.
Beundrar ditt sätt att skriva jätte mycket :v
Författare
Skrivet den 2008-07-29 22:11:35
jenssen.fan
åh tack, jag älskar verkligen att skriva har gjort det hela mitt liv så jag blir jätteglad när ni gillar det jag skriver...

Del 13
Den lilla skrotbutiken längst ner såg jämt väldigt skum ut. Den låg i utkanten av alla anda butiker. Långt ner i en källare låg den och kvinnan som arbetade där såg inte heller ut att vara den trevligaste. Amanda och tjejerna gick ned för den gamla stentrappan och öppnade den knarriga dörren.
- Välkommen, är det något speciellt ni letar efter?, frågade kvinnan men en knarrig röst.
- Vi tittar bara, svarade Amanda snabbt. De gick runt och tittade medans den gamla kvinnan stod och dammade. Det fanns verkligen mycket prylar i den lilla butiken, allt var gammalt men det hade ändå en tjusning. Amanda gick ända in till butikens slut, då snubblade hon över något som såg ut som en planka men var i själva verket en stor låda. Hon lyfte upp lådan och öppnade locket. Där låg det två likadana guldkedjor, hon lyfte upp dem, de var verkligen vackra. Hon beundrade de vackra kedjorna och bestämde sig sedan för att köpa dem. Kvinnan slog in dem noggrant och tackade sedan för besöket, hon sa att det inte var många som hade vågat sig ned. Amanda skämdes lite hon hade ju varit lite skeptisk men kvinnan var ju snäll egentligen. Så folk är inte som man först föreställer dem, det har Amanda märkt de senaste veckorna. Fördomar är inget bra sätt att se på folk, det tyckte Amanda iallafall.

Dan före dopparedans kvällen var sig själv ganska lik som den brukar. Amanda satt och snackade i telefon med Elina, det fixades och donades med förberedelserna för julmaten i köket. Men det som inte var det samma var att Amandas telefon vibrerade då och då med sms från Anton.
- Det blir väl fest hemma hos dig till nyår?, frågade Elina i luren.
- Ja, jag är hemma hos pappa då, bättre ställe du vet, svarade Amanda. Det var nämligen så att Amandas mamma och pappa var skilda de hade flyttat isär för drygt ett år sedan. Det var även då hon bytte namn till Jenssen, hon hade hetat Bengtsson innan som brorsorna och mamman men hon bytte till Jenssen efter pappan när de skildes.
- Det kommer bli mycket folk i alla fall, ska be Anton att bjuda in hans kompisar också, och bandet ska ju självklart också komma, vi har inte hunnit repa så mycket på sistone, värsta nyårsfesten helt enkelt, tillade Amanda.
- Haha, det är rätta takter Amond.

Amanda sneglade sig mot köket, mamma sprang fram och tillbaka med kökskniven i största hugg, det såg lite riskabelt ut tyckte Amanda. Då vibrerade Amandas mobil ännu en gång från Anton.
- Kan vi inte ses ikväll?, vill visa dig någonting. Älskar dej<3, Amanda läste upp meddelandet för Elina och tryckte sedan på svara:
- Visst, när då?, är verkligen nyfiken… älskar dej med my darling!
- Vad gullig han är Amanda, detta måste väl ändå bli långvarigt, fortsatte Elina.
- Ja jag hoppas det.

Nattmörkret var helt klar och stjärnorna stod högt på himlen. Snön lyste och Amanda stod vid grillen och väntade på Anton. Han hade förmanat henne att vänta där tills han kom med sin överraskning. Hon tittade på sin armbandsklocka, halv tio, han borde ju komma snart. Bakom husknuten såg hon ett ljus, kunde det vara Anton. Det var en moped som lyste, och en mopedkille kom framkörande till henne. När han kom närmare såg hon att det var Anton, men han hade ju ingen moped.
- Har du skaffat dig en moppe?, utbrast Amanda förvånat.
- Ja, visst är det coolt, fick den en dag före julafton, hoppa upp vetja. Amanda klamrade sig fast bakom Anton och de for iväg. Hon kände vindens kraft i hennes ansikte och Amanda kunde knappt se någonting för det var helt becksvart ute. Det ända som syntes var mopedens strålkastare. Anton svängde in på en liten grusväg och sa sedan:
- Nu så ska jag visa dig någonting speciellt.
Författare
Skrivet den 2008-07-29 22:44:35
josefinrousu
aw, superspännande. :)
Författare
Skrivet den 2008-07-30 10:04:41
winis
du är jätteuktig på att skriva jenssen.fan!
längtar efter fortsättningen!!!! :)
Författare
Skrivet den 2008-07-31 19:02:20
jenssen.fan
Del 14
Han stannade mopeden och Amanda klev av, det var tyst. Hon hörde sina fötter som knastrade mot snön, Anton höll händerna för hennes ögon och Amanda började fnittra.
- Vad är det du har hittat på?
- Schss, var lugn, du ska snart få titta. De fortsatte in i skogen och Amanda kände hur det började pirra i magen. Anton tog bort händerna för hennes ögon men hon skulle fortsätta blunda. Hon kände något värmande och sedan fick hon öppna ögonen. Amanda blev helt tårögd när hon såg vad det var. Anton tog ett steg fram och kysste henne:
- Detta är för dig, han pekade på en skylt som var gjord av ett stort lakan. Det hängde mellan två träd och stod med stor röd text. ”GOD JUL AMANDA”
- Detta är inte allt, fortsatte Anton och tog fram sin gitarr. De satt båda två i en snödriva med en värmande sprakande eld framför dem som Anton hade satt upp. Han spelade upp endel låtar som Amanda älskade. Efteråt tog Amanda tag i Antons arm och drog ner honom i den plumsiga snön. De brottades ett tag innan hon fick ner honom på rygg. Då kysste hon honom men sedan när han försökte resa på sig så halkade han på en isfläck och de for iväg ned för en lång pulkbacke. De låg på rygg tätt intill varandra i den mjuka snön och tittade upp mot de klara stjärnorna.
- Titta ett stjärnfall, skrek Amanda. Då får man önska sig något.
- Jag vet i alla fall vad jag önskar mig, sa Anton och rullade över Amanda och kysste henne.
- Haha jag med

Klockan var nog långt efter midnatt när Amanda kom hem den kvällen. Hon öppnade tyst dörren och smög in till sitt rum. Sängen var obäddad som vanligt och Amanda kröp ned under det varma täcket. Utanför fönstret stod månen högt på himlen och Amanda somnade för en gång skull på en gång. Hon hade ofta sömnproblem men denna kväll kunde hon somna hur lätt som helst.

Amanda vaknade på julaftonsmorgon av att en sten kastades in genom hennes öppna fönster. Hon lyfte upp stenen där stod det ett meddelande på en papperslapp som gjorde Amanda lite finurlig. ”Klä på dig och klättra ut genom fönstret” Amanda följde orden och hoppade sedan ut genom fönstret och där stod Anton.
- God jul, är du vaken nu?, skrattade Anton.
- Haha, ja nu är jag det i alla fall, god jul på dig också, sa hon och pussade Anton på kinden.
- Kom så bjuder jag dig på julfika. De hoppade upp på Antons moped och i nästa sekund så var de i stan inne på ett mysigt fik. De satte sig vid ett bord för två och personalen hade tänt ett mysigt stearinljus.
- Jag trodde inte att det var något som var öppet på julafton, sa Amanda och knaprade på sin jättepepparkaka med glasyr.
- Ja, det här är det enda fiket som är öppet idag. Anton böjde sig sedan ned och tog fram en röd ros och ett litet paket med guldpapper.
- Här har du din julklapp, sa Anton och gav Amanda rosen och paketet. Amanda pillade på det och öppnade sedan det försiktigt. Det var ett par guldöronhängen med lite pärlor på. Det var jättevackra och Amanda satte genast på sig dem. Hon luktade på rosen och tittade kärleksfullt på Anton.
- Tack så jättemycket, du har gjort så mycket för mig, detta är det enda jag har sa hon och gav honom det lilla paketet. Han slet upp det och där låg guldkedjan som hon hade köpt, det andra hade hon på sig själv.
- Åh, jättefint Amanda, han satte på sig det och kramade om henne. Julafton hade verkligen börjat bra.
Precis när det blev sådär härligt tyst och det sprakade hög julmusik från högtalarna så ringde Amandas mobil. Amanda tänkte först strunta i att svara men Anton lät henne göra det.
- Ja hallå det är Amanda, svarade Amanda och suckade.
- Var är du?, det var mamma såklart.
- Är och fikar med Anton.
- Inte nog med att du är borta jämt, nu försvinner du på självaste julafton då man ska umgås med familjen.
- Jaja, men jag kanske vill vara med honom också, muttrade Amanda.
- Men du är ju med honom jämt, när kom du egentligen hem igår?
- Föresten så ska jag faktiskt träffa pappa idag om inte det är något brott, sa Amanda och la sedan på.
- Vad handlade det om, undrade Anton oroligt.
- Äh, bara idiotiska morsor.

Amanda och Anton bestämde sig för att gå en liten promenad runt stan, julgranen stod mitt på torget och de ställde sig och fotade lite plojbilder vid granen tills en gammal tant kom och skällde ut dem för att de lekte vid stadens värdighet. Så de var tvungna att gå därifrån. De gick sedan vidare till stadsparken och gjorde snöänglar och hade snöbollskrig. När Amanda kom hem någon timme senare så klev hon försiktigt in i köket igen. Mamma stod och fixade maten sedan vände hon sig om och tittade på Amanda.
- Ska du träffa pappa nu?
- Om en timme, svarade Amanda.
- Förlåt för att jag…
- Det gör inget, fast du behöver inte ringa och skämma ut mig en gång till, avbröt Amanda. Sedan gick hon till duschen och gjorde sig iordning.
Författare
Skrivet den 2008-07-31 20:58:35
josefinrousu
Såå braa (:
Författare
Skrivet den 2008-07-31 22:46:07
jenssen.fan
* dt jag skriver nu om amandas relation till sin pappa har ju jag ingen aning om utan det är ju min fantasi det jag har kommit på.. det enda jag vet är att de är skilda och att hon bytte till jenssen vid 16årsålder. men jag vet inte när de skildes men jag bestämmer såhär för att få en bra story så ni vet.. och tack en gång för alla fina komentarer blir lika glad varje gång

Del 15
Han stod där, med sin långa rock och prydligt strykta byxor. Det var han, Amandas pappa, Halvard Jenssen. Amanda skuttade lite smått fram och hade lust att slänga sig med armarna runt hans hals och bara känna den där pappadoften. Men hon var ju stor flicka nu, hela 17 bast, inte kunde väl hon göra det. Pappa kramade om henne och pussade henne på pannan.
- Jag har saknat dig, du är ju min lilla flicka, sa han sedan med en röst som man hörde var gråtfärdig. De hade inte setts sen pappa tog sina väskor och lämnade huset för ett år sedan. Mamma ville helst inte att de skulle ses men Amanda älskade sin pappa och på självaste julafton var det ju ett måste. Nu kändes pappa bara som hennes, Amandas egen pappa. Hon delade ju iförsig honom med Mikael och Jens också, hennes två äldre bröder. Fast nu var hon ju även tvungen att dela honom med en till syster som också var 17. Hon var pappas nyas dotter. Det var därför han lämnade mamma, för den där idiotiska kvinnan som förstörde allt.

Amanda och pappa gick genom stan och kom tillslut hem till hans lägenhet. Det var inte så jättestort, en trea. Amanda satte sig vid köksbordet och pappa tog fram lite fika. De satt där bara de två, hon och pappa. De hade så mycket att prata om, det var ju trots ett år sedan de hade setts och pratat.
- Hur går det med killarna?, har du träffat nån?
- Eh, ja, han heter Anton, går ett år under mig, sa Amanda. Pappa ville såklart höra mer och Amanda berättade om allt, om Lina och hur ”duktig” han var på att dansa. Pappa började skratta och det kände Amanda igen hans härliga skratt som ingen annan skrattade bara han. När hon var liten när de var i parken och lekte och Amanda kittlade honom i vaderna skrattade han det där roliga, härligt glada skrattet precis som nu. De hade så roliga minnen som hon så gärna ville uppleva igen. Men den där Eva, som hon hette hade kommit med sina irriterande charm på den där jävla festen hemma hos en av pappas kompisar.
- Nu ska din i alla fall få din julklapp. Han plockade fram ett litet kuvert ur en låda och gav det till Amanda. Amanda öppnade kuvertet försiktigt och där låg det en femhundrakronerssedel och sedan ett hjärthalsband som man kunde öppna. Där var det ett foto på Amanda och pappa. Amannda kände sig helt mållös, det var så vackert och det väckte många minnen. Det var på en festival när Amanda var runt 7 år. Pappa hade köpt det till henne men sa att hon skulle få det när hon blev äldre. Nu var hon äldre. Hon plockade fram sitt paket till honom, det var en skiva med bilder och filmer från Amandas barndom med pappa. Amanda såg hur tagen han blev och kramade om henne länge länge.
Då öppnades ytterdörren och Pappas nya fru och dotter kom in genom dörren. Pappa reste sig genast upp och presentaerade Amanda för Eva och Sanna som dottern hette.
- Hej , tvingade Amanda sig själv att säga. Hon ville helst inte det. Utanpå försökte Amanda att se trevlig ut men innuti henne kokade det av ilska. Pappa hade fått en ny dotter, Amanda visste ju att pappa älskade henne men varför hade han lämnat henne och mamma. Han älskade väl mamma också?, det hade han gjort i alla fall. Pappa kramade om Eva och kysste henne länge, precis som han hade gjort med mamma en gång i tiden.
- Ni tjejer kan väl gå in till Sannas rum och lära känna varandra, föreslog pappa sedan. Sanna och Amanda gick och Amanda ställde sig vid dörrkarmen av rummet. Sanna stirrade på henne surt.
- Är du nöjd nu?, att pappa har stuckit till er och lämnat mig och mamma, sa Amanda till sist.
- Vadå? Är det mitt fel att han blev kär i min morsa eller?. Amanda hatade henne verkligen, vad var det pappa såg hos dem egentligen. Varför kunde han bara inte bo kvar med henne och mamma istället?.
- Jag har hört talas om dig Amanda, du går på spyken, tror att du är något va, bara för att du får dom snyggaste killarna, men titta vad som händer när man har en sådan attityd, fortsatte Sanna.
- Vadå? Är du avundsjuk eller?, flinade Amanda. Bråket blev bara värre och värre de två kunde verkligen inte bli ”systrar” nog med att systrar bråkar men det här var värre än det. Amanda steg sedan ut ur rummet och bestämde sig för att gå hem.
- Vart ska du?, frågade pappa när han såg att Amanda var påväg till hallen.
- Eh, jag måste gå hem.
- Jag följer med dig, erbjöd sig pappa och de gick sedan mot bussen. Bussen svängde in och Amanda kramade om pappa hårt, så hårt hon kunde. Hon kände hans goda parfym och skäggstubbet mot sin kind. Allt kändes perfekt när de bara var de två, utan Eva, utan Sanna, utan någon bara de. Harvald och Amanda.
Författare
Skrivet den 2008-08-01 12:50:59
josefinrousu
du är jätteduktig på att skriva jenssen.fan :D
Författare
Skrivet den 2008-08-03 21:00:10
LiiciiA
Gud vad duktig du är jenssen.fan !!! :)
Gå till sida: [« Föregående] 1 ... 7, 8, 9 [Nästa »]
Moderatorer: Amanda_lover, Ma-Tilda, MissSophiie
 
 
Betatest: Forum search engine
 
Forum jump
Omröstning
Vad gillar du nya videon för Dry my soul?
Rock n' roll
Svartvit?