| Författare |
| Skrivet den 2009-01-07 01:52:01 |
|
|
| jenssen.fan |
 |
 |
|
Del 33
Några timmar senare mådde Amanda hyfsat bra och hon satt i sitt rum pratade med Anton.
- Du verkar så stel, vill du att jag ska massera dig?, sa Anton sedan. Amanda bara nickade och tog av sig koftan så att hon bara hade linne och leggins på sig. Anton strök med sina varma händer över hennes stela nacke. Han kysste henne på halsen och hon började fnittra. Han drog händerna längst med ryggen och drog av hennes vita linne. Hon vände sig om och drog honom med sig ned i sängen. Han kysste henne ömt och hon drog honom närmare till sig. Då öppnades dörren och hennes mamma kom in, men hon stängde snabbt dörren när hon såg vad som hände. Amanda drog snabbt på sig linnet innan hennes mamma kom in igen.
- De ringde från skolan och vi har bestämt ett möte redan i eftermiddag, så gör dig i ordning så åker vi genast, sa hon och lämnade sedan dem ensamma igen.
- Det kanske vore bäst om Amanda hoppade av skolan ett tag, föreslog rektorn.
- Aldrig i livet!, utbrast Amanda. Hon hade suttit tyst men nu skrek hon av förskräckelse, hon tänkte minsann inte hoppa av.
- Vad får er att tycka något sådant?, sköter hon sig inte?, sa hennes mamma.
- Jo det har gått bra för Amanda, men nu verkar hon inte må så bra, sa mentorn.
- Jag mår redan bättre!, sa Amanda snabbt så att de inte skulle dra upp den där ig varningen igen. Hon hade ju lämnat in uppgifterna så det skulle nog inte vara någon fara hoppades hon.
- Eftersom vi är en kommunal skola så kan vi inte slänga ut henne, men om hon mår såhär dåligt så föreslår jag att ni tänker på saken. På vägen hem satt de båda två helt tysta i bilen.
- Kan du lämna av mig vid sjukhuset?, sa Amanda sedan. Mamma tittade chockerande på henne men gjorde som hon sa. Nu hade Amanda bestämt sig, det var dags att hälsa på Hamid. Hon köpte en bukett med blommor i blomsterhanden nedanför och gick sedan upp till Hamids avdelning. Korridoren var lång innan hon kom längst bort till Hamids rum. Hon knackade försiktigt på dörren innan hon klev in.
- Hej
- Hej, svarade Hamid och tittade upp ur sin tidning han läste.
- Jag tog med lite blommor.
- Sätt dig, föreslog Hamid.
- Åh Hamid!, jag är så ledsen, förlåt, förlåt ,förlåt!, Amanda slängde sig över Hamid och kramade om honom så hårt hon kunde.
- Nej det är jag som ska säga förlåt, sa Hamid och kramade om Amanda ännu hårdare. Amanda la sig bredvid Hamid i sjukhussängen och de låg och pratade om allt.
- Hur länge måste du stanna?, undrade Amanda.
- Några dagar till i alla fall, du vet ju att jag tog anabola och därför vill de ha mig lite längre. Amanda lutade sitt huvud mot Hamids och blundade, hon hade äntligen kommit över det första steget av sin rädsla.
Morgonen därpå gick Amanda inte till skolan, eller hon fick inte rättare sagt. Hennes mamma tyckte att det var bäst att hon var hemma idag efter samtalet med skolan igår. Amanda satt i soffan med en kopp te när det ringde på dörren. Amanda öppnade där stod Hamid!
- Åh Hamid, vad gör du här?, utbrast en förvånad Amanda och slängde armarna om honom.
- Jo jag blev utsläppt idag, men du är också hemma ser jag, har du lust att hitta på något?
- Gärna, svarade Amanda. Hon skyndade sig att klä på sig och snart var de på väg.
- Var ska vi någonstans?, frågade Amanda när de satt på bussen. Hamid såg orolig ut men sedan sa han:
- Jo jag behöver se det där berget igen, började Anton. Jag hoppas att det är okej för dig? Amanda nickade. Det var nog okej, hon behövde nog själv se berget också. De gick genom en liten skog och tillslut kom de fram till berget. Det Amanda inte hade märkt innan var att det även var en frusen sjö nedanför och en frusen sandstrand. De ställde sig längst upp på berget och tittade ut.
- Det känns faktiskt bättre nu, sa Hamid.
- Det tycker jag också, sa Amanda och hon menade det verkligen. Nu hade hon kommit över sin rädsla. De satte sig ned på berget och Hamid hade med sig lite kex som de knaprade på.
- Jag minns inte så mycket av den där kvällen, och av de jag minns var skämmigt men helt sant. Det jag skrek på berget minns jag, och det var sant, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna säga det. Amanda blev helt ställd, han menade det han sa även nu, han älskade alltså henne. Hon la handen på hans axel och viskade:
- Jag gillar dig också, men det är Anton jag älskar.
- Jo jag förstår det, viskade Hamid tillbaka. Men jag hoppas att vi fortfarande kan vara vänner trots detta.
- Självklart! De satt kvar på berget hela dagen inte förrän på eftermiddagen bestämde de sig för att bege sig hemåt. När de gick förbi en fin restaurang frågade Hamid plötsligt.
- Får jag bjuda dig på middag?
- Här?
- Ja, eller passar det inte fröken Jenssen?, retades Hamid.
- Jo visst, men har du verkligen råd?
- Vad var det där för förolämpning, trots att jag är blatte och inga föräldrar har så äger jag åtminstone lite cash.
- Förlåt, jag vill jätte gärna äta här med dig.
När de kom ut ur restaurangen var de både två riktigt glada och stojade runt då ringde Amandas mobil.
- Hallå?, svarade Amanda fnittrande.
- Det är Anton, jag har försökt ringa dig hela dagen men du har inte svarat.
- Har du? Förlåt men jag har inte hört.
- Men vart är du då?
- Med Hamid, vi åkte tillbaka till berget, så det känns bättre nu.
- Va bra, men ring mig när du kommer hem, älskar dig.
- Älskar dig med, puss!
Amanda la på och vände sig mot Hamid som stod och tittade när bussen skulle gå tillbaka.
- Fan den går inte förrän imorgon bitti igen.
- Hur ska vi då komma hem?, frågade Amanda oroligt. Är klockan verkligen så mycket?
- Klockan är halv tolv, svarade Hamid.
- Nattbussarna då?
- De går inte hit ut, men du jag känner en polare som bor en kvarts promenad härifrån.
- Men får vi sova där då?
- Förhoppningsvis, men har du någon bättre ide? Det hade Amanda såklart inte så det var bara att börja traska till Hamids polare. Hamid bad henne att vänta i farstun för att kolla om det var okej. Sedan vinkade han till henne att komma upp. Hans kompis bodde i en liten etta och det var grejer överallt.
- Ni kan sova där, sa kompisen som hette Kim och hade stora muskler, men jag drar ut nu.
- Jag hoppas att det duger, sa Hamid. Det var en liten säng som de fick dela på. Täcket var smutsigt men det fick duga.
- Jag går bara och tvättar ansiktet först, sa Amanda och öppnade badrumsdörren. Badrummet var skitigare än hon hade föreställt sig, så hon struntade i att tvätta sig och gick tillbaka till Hamid.
- Vill du ligga innerst eller ytterst?, undrade Hamid när hon kom tillbaka.
- Ytterst, svarade Amanda och drog av sig sina leggins så att hon bara sov i ett långt linne. Hamid sov också bara i ett linne. De trängde ihop sig och knölade och bökade innan de kom på plats.
- Du knuffar ner mig!, klagade Amanda. Till slut hade de äntligen kommit på plats.
- Hur känner du Kim?, frågade Amanda sedan.
- Vi lärde känna varandra på en fest, och han köper ut åt en.
- Okej, god natt, sa Amanda och vände sig om.
- God natt, sa Hamid tillbaka. När Amanda vaknade nästa morgon hade Hamid lagt armen om henne. Hans hand lutade mot hennes men hon gjorde ingenting utan höll om den. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-01-10 01:09:09 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 34
- Brr, det var Amandas mobil som vibrerade. Hon sträckte sig ned på golvet för att komma åt den, det var Anton som ringde.
- Hallå?, svarade en trött Amanda.
- Varför ringde du inte när du kom hem igår?
- Jag har inte kommit hem än, och bussarna hade slutat gå så vi sov över hos en kompis till Hamid, berättade Amanda.
- När kommer du hem då?, frågade Anton.
- Men snälla Anton, klockan är halv nio på morgonen jag måste ju få vakna innan vi åker.
- Okej, förlåt älskar dig!, sa Anton,
- Älskar dig…
Amanda reste sig upp för att gå på den äckliga toaletten. Hon ville helst inte men var ju tvungen. När hon kom ut därifrån och hade gjort sina såkallade behov stod Hamids polare där i bara kalsonger. Han kliade sig på sin avrakade skalle och tittade på Amanda.
- Tjena, sa han sådär sliskigt. Vilken fin dam som har kommit och hälsat på mig då, vad heter hon då?
- Amanda, svarade hon och försökte gå men han stoppade henne. Han började smeka henne på kinden och det började kännas obehagligt.
- Släpp mig, sa hon sedan.
- Nämen varför så arg, vi har det ju trevligt eller hur?, sa han och tryckte sig närmare henne.
- LÅT HENNE VA!, skrek en röst bakom dem, det var Hamid som hade kommit till hennes undsättning. Kim släppte taget om Amanda och vände sig istället mot Hamid.
- Var det är det med dig?, hon är väl inte din flickvän? Amanda tittade chockerande på Hamid.
- Nej, men en av mina bästa vänner, så låt henne vara. Hamid trängde sig förbi Kim när inget hände och drog med sig Amanda ut från lägenheten.
- Jasså är det såhär man blir bemött när man lånar ut sin lägenhet till små ungarna va? Tro inte att jag köper ut åt dig mer eller säljer anabola till dig, skrek han efter dem. De skyndade sig ned för trappan och ut genom porten.
- Kom så käkar vi frukost på donken innan vi sticker hem, föreslog Hamid. Amanda tyckte att det lät som en bra ide. Amanda kom inte hem förrän vid tolv på dagen och då skyndade hon sig hem till Anton. Hon fixade till sig samtidigt som hon plingade på dörren. Det var Anton som öppnade och hon slängde sig med armarna om hans hals och kysste honom men han backade undan.
- Vad är det?, frågade Amanda häpet.
- Jag har fan suttit uppe hela kvällen igår och väntat på dig, men du ringde aldrig och sen sov du över hos någon av Hamids polare, hur tror du att det känns va?, Amanda kunde se Antons frustration och hon skämdes.
- Förlåt Anton!, men det gjorde honom bara ännu argare.
- Sluta säg förlåt hela tiden, jag är så jävla trött på det. Antingen väljer du han eller mig! Amanda kände hur hjärtat slutade dunka, hur kunde han säga så? Det gick ju inte att välja. Hamid och Amanda var otroligt bra vänner men det var Anton hon älskade. Hon tittade ängsligt på Anton och såg hur en tår rann ut hans ögonvrå. Anton vände sig om och gick in på toaletten. Amanda kände hur en kniv skar i bröstet på henne. Det var redan riktigt sönderskuret, vad ska hon ta sig till? Amanda gick bort mot vardagsrummet och på vardagsrumsbordet hittade hon en liten skiva och ett litet hjärtformat kort. Hon läste på kortet.
- Till min älskade Amanda, kram från din Anton. Sedan lyfte hon upp skivan och där stod det ”AMANDA” med stora bokstäver. Just när Amanda höll i skivan kom Anton ut ur toaletten.
- Jag hade tänkt ge det där till dig, men jag vet ju inte om du älskar mig mer. Amanda tittade på honom och såg de där gulliga ögonen som hon hade sett första dagen hon såg honom i skolan och när de var hemma hos honom och åt glass och tittade på film.
- Anton, det är väl klart att jag älskar dig, du är mitt allt. Jag hade velat komma och vara med dig men det blev så sent att vi inte kunde ta oss hem. Jag är hemskt ledsen och jag menar det verkligen. Jag är ingen player, jag älskar dig på riktigt, jag vill inte förlora dig. Hon berättade inget om restaurangen det skulle bara göra Anton på värre humör. Han tog ett steg mot henne och kramade om henne.
- Jag älskar dig också, viskade han i hennes öra. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-01-28 00:40:16 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
sorry för att nästa del dröjer men den kommer inom kort...=) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-01-29 10:22:48 |
|
|
| AmandaLover |
|
 |
|
lika bra som vanligt :)
min dröjer.. ett bra tag.
tänker lägga upp i stora delar.
blir liksom lättare (a) |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-01-29 14:14:15 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 35
- Hej älskling, det är Anton här, eftersom du är det bästa som finns i mitt liv så ska jag spela en låt för dig som jag gjort. Amanda hade tryckt in skivan i dvd-spelaren och satt nu i soffan och tittade vad han hade gjort till henne. Det var en fin liten film. Anton drog fingrarna över stålsträngarna och spelade låten som han hade döpt till, ” You are my heart” Den handlade om hur mycket Amanda betydde för honom och under den låten besvarade han sin kärlek till henne. Hon kände hur tårarna rann, hon blev helt rörd. Sedan kom det upp flera bilder på de två, när de kysstes, när de kramades, ett smygfoto av Elina från nyårsfesten på Anton och Amanda. Hon kunde inte göra något annat än att ringa honom.
Nästa morgon när Amanda gick till skolan kände hon ett obehag i magen. Alla visste vad som hade hänt, hur skulle de reagera? Men som tur var tog alla henne som vanligt, hon smög in i klassrummet och slog ned sig bredvid Leyla. Läraren tittade hastigt på henne men vände sig sedan mot klassen igen.
- Okej, hör upp nu alla!, jag hoppas verkligen att ni har jobbat på, för det är inte länge kvar nu till föreställningen. Sedan fortsatte hon att prata om den där konserten. Amanda hängde verkligen inte med, hon hade varit borta länge nu, kände hon. Som tur var hade Amanda hamnat i Leylas grupp. De var fem stycken i gruppen med henne själv inräknad. Todd och Ricky var med i Amandas grupp. De tillhörde typen killar som hördes lite mer än andra. Molly var också med i gruppen, hon var väldigt ambitiös och ville ha högsta betyg i allt, och oftast fick hon det också. Hon var väldigt bra på piano och Amanda kunde känna sig lite avundsjuk ibland. De satte sig i ett av repetitions rummen för att öva.
- Vi har valt låten Love story av Taylor Swift. Jag spelar piano, Todd och Ricky gitarr och Amanda och Leyla sjunger, sa Molly sådär ambitiöst och duktigt. Molly gav Amanda pappret med låttexten där hon även hade markerat vad Amanda skulle sjunga och vad Leyla skulle sjunga. Amanda skulle tydligen sjunga första versen.
- Har du tänkt satsa på MVG i det här ämnet också?, undrade Ricky ironiskt.
- Dödar du oss om vi presterar så att du bara får ett VG+ eller MVG - ?, retades Todd. Molly blängde åt dem och de började skratta högljutt.
- Men skärp er, jag har faktiskt missat jättemycket och måste lära mig den här låten snabbt, sa Amanda och kastade en pappersboll som hamnade rakt i Todds skalle. Tjejerna började flina, även Molly som kom av sig ett tag. Sedan satte hos sig ned vid pianot och Amanda och Leyla ställde sig framför mikrofonerna. Amanda lyssnade in introt och sedan följde hon upp med.
- We were both young when I first saw you, Amanda kände hur skönt det var att vara tillbaka i skolan. När de var på väg tillbaka till klassrummet mötte hon Anton i korridoren med sina kompisar.
- Tjena snygging, sa Anton och kysste henne. Amanda besvarade kyssen och sedan viskade hon i hans högra öra:
- Vi träffas efter skolan va?
- Jo, men jag och mina polare ska till badhuset och vi undrar om ni har lust att hänga på? Visst hade de det. Att gå till badhuset med sin älskade pojkvän var väl en dröm, helt underbart.
- Så hänger ni på?, passade Amanda på att fråga alla tjejer under svenska lektionen. Amanda brukade i vanliga fall gilla svenska timmarna men just nu höll de på med tråkig grammatik, och vem tycker om det egentligen?
- Men jag ska ju träffa Emre idag, klagade Leyla.
- Men ta med honom, föreslog Elin och så blev det. Amanda lyckades få med hela kompisskaran. Killarna mötte upp dem utanför badhuset, Amanda gillade synen Anton tillsammans med sina kompisar stojande och lekfull. När han fick syn på henne slutade han genast, han skyndade sig fram och kramade om henne.
Inne badhuset var det fullt med folk och de 12 ungdomarna skyndade sig bort till äventyrsbadet. Efter några timmars badande och stojande tog Anton med Amanda till den så kallade tunneln. Det var inga där inne så de kunde göra precis vad de ville. Amanda la armarna om honom och han tryckte in henne mot väggen och kysste henne. Han knöt upp hennes bikiniöverdel som flöt livlöst runt i vattnet. Han tryckte henne till sig och hon klämde sina lår runt hans midja. De kysstes ännu hetsigare nu och märkte inte att ett pensionär par hade smugit sig in i tunneln. Fast pensionär paret hade tydligen inte märkt av Amanda och Anton heller så de gav ifrån sig ett förfärligt skrik och varnade dem med att kalla på vakten om inte Amanda tog på sig bikiniöverdelen och skyndade sig iväg därifrån. Så de smög ut genom en annan ingång till tunneln och Anton ryckte åt sig sin handduk som låg slängd på en bänk och virade in Amanda i den. De satt på bänken och skrattade, Anton tog tag i handduken och drog Amanda till sig.
- Är allt bra mellan dig och Anton nu? Det såg ju väldigt mysigt ut i bassängen. Tjejerna var i omklädningsrummet och gjorde i ordning sig. Amanda stannade upp med borsten och tittade förbryllat på tjejerna. Sedan log hon och tittade lite generat på dem.
- Jo, det känns väldigt bra nu. När Amanda och resten av tjejerna kom ut ur omklädningsrummet var Anton och killarna redan klara. När de kom ut så skildes alla på olika håll så till slut var det bara Anton och Amanda kvar. Anton var ensam hemma som vanligt så de gick hem till honom. Hans föräldrar jobbade ofta över och Max var mycket ute och festade på stan. De höll varandra i handen medans de gick igenom mörkret.
- Jag är hungrig, gnällde Amanda när de gick förbi en pizzeria. Så snäll som Anton var gick de in och beställde varsin hämtpizza. De satt i soffan och Anton matade Amanda med pizza. Plötsligt i precis fel sammanhang vibrerade Amandas mobil. Anton slängde sig över henne och tog tag i mobilen lite retsamt.
- Men vafan Anton, ge mig den!
- Nej, inget ska få störa vår kväll, sa Anton och log men leendet försvann när han kikade ned på displayen. Han kastade den mot Amanda och hon han precis fånga den innan den for i golvet. Hon tittade på displayen – Hamid , vill du öppna meddelandet? Amanda öppnade det och läste.
- Vad händer? Kan vi träffas snart, var ju så trevligt sist. Amanda tittade upp och såg Antons arga min.
- Jasså ni hade trevligt, knullade du honom eller?, Anton var riktigt sur.
- Men snälla Anton lägg av! Jag låg aldrig med honom fattar du väl. Amanda kände en stor besvikelse, hur kunde han tro något sådant? Men ingen av dem gillade att bråka även fast det var ett ganska rejält bråk, så kvällen avslutades ändå med mys i Antons säng och Amanda vaknade nästa morgon med Antons nakna överkropp mot sin. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-02-11 00:06:45 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 36
Lördag eftermiddag. Amanda satt på bussen på väg hem till pappa. Han hade bjudit hem Amanda på middag. Jens och Michael var ju såklart också bjudna men Michael var på anställningsintervju i Malmö och Jens var på spelning i Göteborg med sitt band. Så det blev bara hon, pappa, pappas nya fru och den där jobbiga Sanna såklart. Amanda gick upp för de långa trapporna och till slut kom hon upp på fjärde våningen där pappa bodde nu. På dörren stod det något hon hatade.” Jenssen/Bergström” Amanda plingade på dörren och det var Eva som öppnade dörren. Hon hade mörka tighta jeans och en vit blus.
- Hej Amanda! Halvard står i köket och fixar med maten, kom in bara! Amanda hängde av sig jackan och steg in i köket. Pappa stod med kastrullen i högsta hugg men vände sig sedan om när Amanda steg in i köket. Han släppte ner kastrullen på diskbänken och välkomnade Amanda med vidöppna armar. Hon rodnade lite och bet sig själv i underläppen med sedan la hon sig i hans armar och han kramade om henne.
- Du kommer alltid att vara min lilla flicka, sa han och gav henne en kyss på pannan. Middagen blev faktiskt ganska misslyckad. Det var inte särskilt mycket snack runt matbordet, Eva frågade Amanda i vilken skola hon gick i och så men annars var det helt tyst tills Sanna avbröt tystnaden.
- Jag sticker ut nu, hon reste sig upp från bordet och började gå mot ytterdörren, men Eva hejdade henne ett ögonblick.
- Ta med dig Amanda, sa hon och gav en blick mot Amanda. Sanna suckade men nickade och Amanda reste sig upp och följde med Sanna ut. De gick tysta bredvid varandra i kanske tio minuter innan Sanna avbröt tystnaden.
- Du får bara följa med mig för att jag inte vill göra morsan besviken, tro ingen annat okej?
- Okej. De kom fram till ett höghus och de tog hissen till våning sju. Sanna tog tag i handtaget på en dörr med skylten ”Olsson” och en klisterlapp bredvid, ” ingen reklam tack” och klev in. Det var proppfullt med folk i den lilla lägenheten. Sanna hade redan försvunnit innan Amanda ens hade blinkat så Amanda gick bort mot vardagsrummet där hela vardagsrumsbordet och lite till var fullproppat med olika typer av alkoholdrycker. Amanda ryckte åt sig en av alkoläskerna och lutade sig mot väggen medans hon drack. Hon vände sig om och en blond kille i 96jeans och strepigt hår kom upp bredvid henne med en öl i handen.
- Tja, vem är du då? Dig har man inte sett till förut. Amanda tittade upp på killen och hon såg att det var henne han snackad med.
- Jag heter Amanda och jag brukar inte vara på fest runt det här området men Sanna tog med mig hit. Vi är halvsyskon typ, förklarade Amanda.
- Jasså, det är därför man inte känner dig, men det kanske vi kan ändra på. Jag heter Robin föresten.
Klockan var nu runt halv två på natten och Amanda hade ingen aning om hur många alkoläsker, öl, cider eller blandade drinkar hon hade tagit. Hon och Robin var ute på balkongen för att hämta luft. Robin tog då plötsligt tag i hennes hand och lutade sig mot henne men hon ryggade tillbaka.
- Du Robin, jag har en pojkvän så det är nog ingen bra ide. Robin tog ett steg bakåt och tittade sårat på henne.
- Det kunde du väl ha sagt lite tidigare!, röt han och lämnade Amanda ensam på balkongen utan ett ord till. Amanda ryckte på axlarna och lämnade sedan festen oberört.
Det var väldigt kallt ute så Amanda drog i tröjarmen för att göra den längre, ingen jacka hade hon på sig heller och hon visste inte vad hon hade gjort av den. Hon satte sig ned på trottoarkanten för hon mådde så jävla illa. Hon kände något blött på kinden och sedan i nacken, hon tittade upp – det hade börjat snöa, kunde det bli värre? Plötsligt så blev det svart, någon hade försökt överaska henne med de vanliga händerna för ansiktet tricket. Amanda tog tag i händerna och ryckte bort dem, där stod Hamid.
- Men..men, vad gö..r dudu häär?, stammade Amanda.
- Jag och några polare är ute och festar, häng med om du vill. Amanda tittade sig omkring och där lite längre bort stod ett gäng med tonårskillar med läckra moppar och väntade på Hamid. Hamid räckte fram sin hand och Amanda tog tag i den och drog sig upp.
Amanda tittade upp i taket. Det var alldeles kritvitt förutom en liten spricka rakt ovanför Amanda. Hon reste sig upp från sängen hon legat på och tittade sig omkring. Det var ett litet rum med små blårandiga gardiner o lila tapeter. Då knackade det på dörren och Eva kom in. Så det var alltså hemma hos pappa hon hade hamnat.
- God morgon Amanda, hur mår du? Det finns frukost i köket om du vill ha.
- Tack, men jag tror jag tar en dusch först, var är pappa någonstans?, frågade Amanda oroligt.
- Han är nere på Ica, men kommer nog snart, det finns handdukar i översta hyllan i badrummet. Amanda reste sig upp och började gå mot badrummet. Hon ställde sina smala nakna fötter i duschen och drog för draperiet. Hon lät vattnet rinna över hennes nakna kropp medans hon blundade. Ett tag senare tog hon tag i handduken och steg ut ur badrummet. Sanna satt vid köksbordet med Eva och pappa.
- Sanna, du kan väl låna ut några kläder åt Amanda?, bad Eva. Sanna reste sig upp och Amanda följde efter in till Sannas rum. Hon gav Amanda en vit t-shirt och ett par marinblå ksss – mjukisar. Amanda tog emot och när hon sedan var påklädd gick hon in till köket. Direkt när hon kom in reste sig Sanna och Eva på sig och gick iväg. Pappa satt vid bordet och tittade ned i sin kaffekopp. Amanda smög sig ned bredvid och hällde i juice i ett glas. De satt båda två tysta en lång stund.
- Minns du vad som hände igår?, frågade pappa sedan. Amanda skakade på huvudet.
- Det var en mörk kille som kom hit med dig, du var riktigt full och spydde flera gånger, när du äntligen inte spydde mer la vi dig i gästsängen.
- Oj, var det enda Amanda fick fram.
- Har mamma det alltid såhär, jag menar, kommer du jämt hem såhär full efter en fest?
- Pappa förlåt, jag menade inte…
- Nä jag vet, men jag är bara orolig för dig, sa han och återgick sedan till sitt kaffe. Just då ringde Amandas mobil från gästrummet. Hon reste sig upp och skyndade sig att svara. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-02-19 19:02:45 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 37
- Hej det är Hamid.
- Hej, svarade Amanda.
- Du verkar ängslig, har det hänt något?
- Ja, farsan verkar inte speciellt glad, men jag minns verkligen ingenting från igår, suckade Amanda.
- Äh, ta det lugnt, sådant händer! Du slapp hamna i en fyllecell i alla fall, det är värre kan jag tala om för dig, berättade Hamid. Hamid började snacka om första gången han hamnade där och de från ungdomshemmet kom och hämtade honom, första gången han hade ångest på fyllan. Han kunde verkligen få Amanda på gott humör.
- Har du lust att ta en fika nere på stan?, frågade Hamid sedan. Det ville Amanda gärna så hon skyndade sig ned på stan och sa åt pappa att Sanna kunde få tillbaka sina kläder senare. Hamid stod stilla och fint utanför café ariman. Han var klädd i svarta Adidas mjukisar och en svart Canada goose jacka. Han var faktiskt ganska söt när Amanda tänkte efter. Amanda beställde en kanelbulle och en latte och tänkte just betala då Hamid beställde en Cola till sig själv och en muffins.
- Jag bjuder stumpan. Amanda visste att han drev med henne när han sa stumpan men hon kände ändå hur kinderna hettades till.
- På onsdag är det alla hjärtans dag du vet?, sa Amanda när de skiljdes vid vägkorsningen på eftermiddagen. Och på skolan ska vi ha alla hjärtans dag konsert kom gärna om du vill. Hamid nickade och gav Amanda en kram innan de skiljdes åt.
Onsdag eftermiddag. Amanda och Leyla var på toaletten för att göra i ordnig sig inför konserten. Amanda hade på sig en rosa tunika och svarta tights. Hon stod framför den lilla spegeln och drog mascaraborsten över fransarna.
- Jag bjöd hit Hamid, sa hon sedan.
- Va?! Men vad säger Anton då?, utbrast Leyla förvånat.
- Jag..jag har inte berättat något för honom än. Leyla tittade underligt på henne, men Hamid och Amanda var ju bara vänner det gjorde väl inget, eller?
När de kom ut ur toaletten stod Molly där. Hon hade en perfekt inbakad fläta som var fast med en röd rosett.
- Kom nu, det börjar snart!, sa hon och skyndade på Leyla och Amanda bakifrån. Amanda och Leyla gick upp och ställde sig framför mikrofonerna. Amanda tittade ut över publiken och höll ögonen öppna för ett visst känt ansikte. Han satt på tredje raden och hade en vit skjorta och mörka jeans på sig. Hon gav en blick som visade att hon hade lagt märke till honom och han log tillbaka. När konserten var slut kom Hamid fram till henne.
- Ni var riktigt bra!, sa han och tog sedan fram en rosa ros som han hade gömt bakom ryggen och gav den till Amanda.
- Tack, sa hon och doftade på rosen.
- Jag ville ju inte ge dig en röd, det skulle kännas fel men en rosa skadar väl inte? Amanda skakade på huvudet och log.
- Nej då, det var jättesnällt. Just då dök Anton upp bakom dem. Han hade med sig en stor röd ros som han gav till henne, tittade lite snett på Hamid och sedan kysste han henne utan ett ord. Amanda kunde inte förstå varför Anton höll på sådär, det var inte likt honom. Han visste att Amanda och Hamid bara var vänner men ändå fortsatte han. Så nästa dag bestämde sig Amanda för att ta ett ordentligt snack med Anton. Hon fångade upp honom under lunchrasten.
- Anton, vi måste prata. Anton tittade på Amandas oroliga blick men följde med henne ut till skolgården. Det var kallt och Amanda huttrade.
- Jag vet att du vet att jag och Hamid bara är vänner. Så jag undrar varför du håller på?, började Amanda.
- Vad menar du? Du är min flickvän jag får väl kyssa och hålla på med dig om jag vill.
- Klart att du får, men du behöver ju inte titta snett på Hamid för det, med blicken ” hon är min, så rör henne inte”, sa Amanda och imiterade. Anton suckade och vände sig om. Sedan tittade han på Amanda.
- En sak fattar jag inte, vad är felet med er tjejer? Jag älskar dig, räcker inte det? Jag måste gå på ett visst sätt, titta på ett visst sätt, bete mig på ett visst sätt. Vet du Amanda, jag har fan fått nog!, och innan Amanda han säga något hade han lämnat skolgården. Amanda satte sig ned på en sten där snön hade smällt bort. Det kanske inte var Anton som gjorde fel, det kanske var henne det var fel på. Hon kanske inte skulle bry sig, Hamid verkade ju inte bry sig så varför skulle Amanda det. Där hade hon svaret! Det var därför killar inte hade problem, de var inte lika gnälliga och petnoga som tjejer. Hon reste sig upp och gick in till skolan. Hon försökte leta reda på Anton men det var helt omöjligt. Då fick hon syn på Alex, en av Antons polare, han hade lockigt rött hår och var nästan alltid klädd i mjukisar.
- Alex, har du sett till Anton?, frågade hon.
- Nej, jag trodde han var med dig, svarade Alex. Amanda gav upp, hennes mattelektion började om fem minuter så det var dags att skynda sig ned till skåpet för att hämta matteboken. Amanda skulle precis öppna skåpet då hon hörde något snyftande ljud. Hon såg inga människor, bara det inte var något läskigt djur. Amanda började känna sig illa till mods, just då såg hon två människofötter som stack ut ur ett hörn. Hon gick fram och där satt Anton och grät. Hon var inte van att se killar gråta men nu fick hon verkligen se det.
- Anton?, sa Amanda lite försiktigt. Han lyfte sitt huvud och tittade upp på henne.
- Jag vill inte bråka men ändå blir det så, viskade han. Amanda satte sig bredvid honom.
- Du Anton, detta är helt mitt fel. Jag har tänkt.
- Nej, jag vill försöka, avbröt Anton.
- Låt mig prata klart, sa Amanda lite småirriterat. Jag har tänkt och det du sa var rätt, jag har nog varit för hård och så petnoga, det är felet med oss tjejer, vi vill att allt ska vara så perfekt men det kan det inte. Kan du någonsin förlåta mig Anton?
- Klart att jag kan, och så kysste han henne. Efter en halvtimmes mys på det hårda stengolvet frågade plötsligt Anton:
- Har inte du lektion?
- Jo, matte, har inte du det?
- Jo, engelska. De tittade på varandra och bestämde sig för att strunta i den lektionen. Det hade det ju så mysigt på skolans smutsiga stengolv. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-02-27 11:50:47 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 38
Sista lektionen innan sportlovet. Amanda satt och halvsov när grodan gick igenom olika verbböjningar. Amanda suckade och tittade ut genom fönstret igen, det hade börjat snöa.
- Amanda!, hon tittade upp, hon såg att till och med grodan kunde få upp sin stränga blick. Hon tittade fundersamt på honom.
- Kan du gå upp till tavlan, och visa hur man böjer verbet avoir?, sa grodan. Amanda reste sig upp och ryckte åt sig den röda White board pennan ur grodans svettiga hand. Hon la sitt hår bakom det högra örat och skrev J’ai på tavlan. Sedan vände hon sig om, inget skratt från klassen, vilken tur. Inga protester från grodans sida heller, alltså måste det vara rätt. När hon sedan var klar granskade grodan hennes svar.
- Tres bien!, sa han och log. Föresten vet du vad avoir betyder Amanda? Hon tänkte efter.
- Ha? Grodan nickade.
- Just det!, sa han sedan. Och arbetsområdet vi ska jobba med efter lovet är passé Composé. Sedan var det äntligen sportlov. Amandas sportlov skulle tillbringas uppe i fjällen med Antons mysiga familj. Inte för att hon var så förtjust i Max, men hon kunde acceptera honom nu.
Det var en lång bilresa. Amanda slumrade till flera gånger, hon var inte så förtjust i bilresan. Pappan körde, mamman satt där fram arbetade in i det sista, Max bredvid Anton. Han gnällde hundratals gånger på att bilresan var för lång som Amanda i och för sig höll med honom om. Anton satt mest tyst och lyssnade på sin ipod, Amanda gjorde detsamma. När de äntligen kom fram till den lilla stugbyn var Amanda väldigt trött. Anton var så snäll och erbjöd sig att bära in Amandas väska till stugan. Amanda och Anton skulle få dela rum. Det var ett litet rum med två sängar. Amanda satte sig ned på sängen och det kändes lagom mjuk. Sedan drog hon av sig sina svarta leggins och hennes rosa tunika åkte även av. Hon tog upp ett vitt linne ur väskan som hon drog på sig, hon la sig på sängen och sket i att borsta tänderna. Dörren öppnades och Anton kom in, det enda han hade på sig var sina vita kalsonger. Amanda bet sig i läppen, nog var han snygg alltid. Han satte sig ned på den andra sängen och trots att Amanda var väldigt trött så pratade de länge med varandra. Men efter ett tag bestämde de sig för att släcka lampan. Amanda blundade men hon kunde verkligen inte sova hur trött hon än var. Hon tittade på Anton, han hade redan somnat. Hon vände och vred på sig, varför var det så svårt att somna? Hon måste vara pigg imorgon, för hon hade bestämt sig för att lära sig åka snowboard. Då hörde hon en svag, viskande röst.
- Amanda, är du vaken?, det var Anton, så han hade tydligen inte somnat.
- Mm, svarade hon.
- Det känns lite tomt här borta, kan du inte komma hit och lägga dig bredvid mig, bedde han. Det ville Amanda gärna, så hon tog med sig sin kudde och hoppade in bredvid Anton. Han höll om henne och då somnade hon med detsamma.
Nästa dag var hela familjen uppe tidigt. Amanda la tillbaka sin kudde i den andra sängen och satte upp sitt hår i två flätor. Sedan gick hon ut till allrummet och åt frukost med de andra. Även fast de hade kommit ut till skidbacken i tid så var det ändå fullt med folk. De ställde sig i uthyrningskön och både Anton och Amanda hyrde varsin snowboard. Några timmar senare hade Amanda tappat räkningen på hur många gånger hon slagit rumpan i backen, var det verkligen så svårt att åka snowboard? Anton var redan duktig, så han hade inget problem, utan fick mest hjälpa Amanda. På kvällen bestämde de sig för att gå till det lilla diskoteket där alla ungdomar samlades på kvällarna. Det var inte så värst mycket folk, Amanda var ju vanare med större fester. Det fanns en bar där man kunde köpa dricka, en dj som fixade med musiken och sedan ett dansgolv och några bord och stolar. Amanda och Anton gick mot baren och beställde lite dricka, men tyvärr fick de inte beställa alkohol. Då såg Amanda en tjej med svart mörkt hår och ganska kort. Amanda reste sig och gick fram.
- Nadja?
- Nämen hej Amanda, det var längesen! Anton kom också upp bakom Amanda.
- Ja, men gud vad roligt att se dig, sa Amanda och de kramade om varann. Anton harklade sig.
- Det här är föresten min pojkvän Anton, jag är här med hans familj, berättade Amanda. Anton hälsade på Nadja.
- Det här är min pojkvän Douglas, sa Nadja och pekade på en kort kille med blont rufsigt hår och vita hängjeans. Nadja och Amanda hade träffats på ett läger för några år sedan, de hade inte haft så mycket kontakt eftersom Nadja bodde i Örnsköldsvik och Amanda i Lund. De hade inte haft mer kontakt än msn, myspace och en del telefonsamtal såklart. Amanda och Nadja lämnade killarna ensamma ett tag så att de kunde bekanta sig med varandra. Ett tag senare hade Amanda och Nadja dansat loss på dansgolvet tills de va helt sluta.
- Vill du ha något att dricka?, frågade Nadja sedan.
- Ja, men vi fick inte köpa alkohol här, sa Amanda. Nadja tog tag i Amanda och vinkade åt grabbarna att följa med ut till kylan. Under en buske tog Douglas fram en konsumkasse med massor öl, cider, sprit. Sedan började de gå ner för backen mot en liten glänta. Där satt alla ungdomar som var under arton. Det var därför Amanda hade tyckt att de var lite folk på det andra stället, det var ju här alla samlades. De satte sig på en nedriven stock framför den varma och sprakiga brasan. Amanda tog upp en öl ur konsumkassen och huttrade till medans hon öppnade den.
- Fryser du?, undrade Anton. Amanda nickade och Anton tog upp en filt som han virade om henne. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-03-19 23:06:40 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
okej, här kommer nästa del, som tog lite längre tid eftersom jag har haft rätt mkt att stå i. men här är den iaf..LÄS
Del 39
- Schss, du väcker de andra, viskade Anton, men Amanda fortsatte ändå att flina. Klockan var runt tre på morgonen och Anton och Amanda smög sig in till stugan, resten av familjen sov så Anton försökte tystna ner Amanda men det var inte det lättaste. Anton höll för munnen på Amanda eftersom det var det enda som hjälpte. När de äntligen kom in till deras rum, slängde sig Amanda över Anton och de kysste varandra hysteriskt. Amanda tappade kontrollen på vad hon gjorde, hon var ganska borta, men nästa dag vaknade hon bredvid Anton med ingenting på kroppen. Hon knuffade till honom.
- Anton?, han vände sig om och tittade på henne med trötta ögon.
- Hade vi?, Anton nickade. Jag minns inte så mycket från igår faktiskt. Anton började skratta.
- Nä du var ganska full, tur att inte mina föräldrar vaknade. Amanda började också skratta, då steg Max in genom dörren, Amanda drog upp täcket.
- Va fan gör du?! Stick din skitunge, skrek Anton åt honom.
- Har ni sett mina skidglasögon? De är borta.
- Nej det har vi inte, dra!, skrek Anton ännu en gång.
- Säkert de där jävla stockholmskillarna, som slog ned mig igår kväll. Anton och Amanda tittade chockat på varandra. Var Max också där? Det var som om Max kunde läsa deras tankar.
- Trodde ni att jag tänkte sitta hemma och glo med morsan och farsan eller?
Hemma igen. Antons familj släppte av Amanda utanför hennes hus och Anton tog ut hennes väska ur bilen. Han gav den till henne och de kysstes länge innan Anton steg in i bilen och åkte iväg. Amanda stod kvar ett tag innan hon vände sig om för att gå in.
- Amanda!, hon vände sig om men såg ingen, så hon ignorerade det bara.
- Amanda, hallå!, hon hörde rösten igen, hade hon blivit tokig?
- Här borta, då såg hon en frusen Hamid gömd bakom husknuten.
- Men Hamid, vad gör du här?
- Så du är hemma äntligen. Jag har stått här och väntat på dig. Amanda log, den stackaren, han var ju helt galen.
- Kom in då, här kan du ju ändå inte stå. Hamid följde med in och de gick raka vägen upp till Amandas rum. Han satte sig på Amandas säng och hon satte sig bredvid. Han råkade snudda med sin hand på henne och hon började fnittra.
- Vad är det?
- Ne, det kittlades bara. Hamid sken upp.
- Jasså du är kittlig?!, så började han att kittla henne lite överallt på kroppen, och Amanda tjöt av skratt.
- Sluta Hamid! Jag dör!
- Ånej, inte kommer du undan så lätt, skrattade Hamid. Just då hamnade Hamid över henne och tiden stod stilla. Han gav henne en snabb puss på munnen för sedan ringde Amandas mobil, och hon knuffade undan honom. Det var Anton.
- Hamid är hemma hos dig va?, han lät upprörd. Amanda visste inte vad hon skulle svara.
- Jag såg er, fortsatte Anton. Då blev Amanda förbannad.
- Spionerar du på mig eller?! , när han inte svarade la hon på, hon orkade inte bråka, särskilt inte framför Hamid. Hon vände sig mot Hamid.
- Det är nog bäst att du går nu, han nickade och lämnade hennes rum. Själv satt hon kvar på sängen med mobilen i handen. Istället för att ringa Anton slog hon Elinas nummer.
- Det har hänt en riktigt dum sak, var det första Amanda sa när Elina svarade. Elina ville såklart höra och Amanda berättade. Hon hade aldrig känt sig så dum och falsk förut, och nu visste hon inte längre vad hon kände för någon.
Våren hade kommit till Lund. Eller man kunde åtminstone börja grilla ute. Det var en söndag förmiddag och Amanda satt i sitt rum och plingade på sin gitarr. Hennes söta katt kom in genom dörren och hon plockade upp honom och gav honom en puss. Då kom hennes mamma in med telefonen, Amanda tog emot den.
- Hallå?
- Hej, det är Sanna. Amanda blev chockad, vad ville Sanna henne helt plötsligt.
- Jo det är så här, började Sanna. Jag fyller ju år snart och på lördag tänkte jag ha ett grillparty hemma hos min pappa. För mammas skull så tänkte jag bjuda dig och alla dina vänner. Amanda kunde inte riktigt ta in det.
- Okej, kul, vi kommer, var det enda Amanda fick ut. Sedan ringde hon alla kompisar och även Anton och Hamid.
- Är du och Sanna typ kompisar nu eller? Amanda och tjejerna var på ett fik inne i Lund efter skolan.
- -Nja, det kan jag nog inte kalla oss, men våra föräldrar vill ju det, så man får väl göra sitt bästa. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-03-20 09:55:18 |
|
|
|
|
jättebra, äntligen kom den X) :D super ! |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-03-23 00:57:57 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 40
Klockan var runt halv sju på kvällen och Amanda och tjejerna (+ Anton och Hamid såklart) var på väg till Sannas fest. Hamid hade köpt en ny vit keps som han satte retligt på Amandas huvud när de stod och väntade på tåget. Amanda flinade och sprang iväg med den så Hamid fick jaga henne runt hela stationen. Till slut fick han tag i henne och höll fast henne och Amanda tjöt av skratt. De andra tjejerna började också skratta. Just då kom tåget in på perrongen och Anton skrek åt dem.
- Tåget kommer nu!, Amanda tittade upp och började skratta ännu mer. De klev på tåget och Anton drog Amanda till sig.
- Sitt bredvid mig!, det blev en pinsam tystnad tills Elin avbröt den genom att ta upp ett par urläckra högklackade ur väskan.
- Man vill ju komma dit med stil, eller hur?!, sa hon. Amanda ryckte åt sig dem.
- Var har du köpt de här?, fan va fina!
- Ja visst är dom!, farsan kom hem från Paris igår och hade dom med sig, sa hon och log stolt.
- Nästa Staffanstorp!, hördes det ur högtalarna. Amanda och gänget gjorde sig färdiga att stiga av tåget. De kom fram till en gul villa och man kunde höra musiken som spelades på riktigt hög volym. De kom in på bakgården och Sanna kom fram till dem. Hon hade ett långt randigt linne på sig och barfota. Hennes hår var inbakat i en fläta som sträckte sig längs ryggen och hon log till och med åt Amanda. Alla fick varsin drink och hon hänvisade dem till grillen. Mitt på gården fanns det även en stor pool. Där några hade vågat sig i trots att det bara var i början av maj. De gick bort mot grillen och tog några spett. Då skrapade mikrofonen till och alla vände sig mot terrassen där stod Sanna med en mikrofon, hon ställde sig upp på bordet.
- Tack så mycket för att ni kunde komma, ville bara presentera vår Dj här – Sakarias. Sätt igång och festa rejält nu då!, sedan hoppade hon ner från bordet och festen sattes igång.
Några timmar senare hade det dansat, druckit och även hunnit smaka av den goda tårtan som Sannas farmor hade bakat. Amanda och Hamid hade suttit sig på en bänk för att vila lite. De hade varsin cider i handen och skrattade åt allt de kom på.
- Jag förstår egentligen inte vad som är så fel på Sanna, hon är egentligen ganska trevlig, sa Amanda. Hamid nickade.
- Men det är kanske bara för att du har druckit, retades han. Amanda gav honom en retsam blick sedan tog hon en klunk av cidern. Då kom Elina fram till dem.
- Amanda, har du sett Anton?, Han lovade att hålla i min mobil medan jag var på toa men nu är han försvunnen. Amanda ryckte till. Hon hade faktiskt inte sett honom på hela kvällen, sedan de kom. Amanda reste sig upp och lämnade Elina och Hamid kvar.
Sannas hus var rätt stort. Typiskt i sådana filmer med rika familjer som sen blir mördade. Amanda steg upp för trappan det var väldigt många rum, man kunde tro att det var ett stort hotell eller liknande. Hon öppnade dörren till ett rum som såg ut som Sannas. Det fanns ett skrivbord, en säng och en riktigt stor garderob. Hon satte sig ned på Sannas stol och öppnade skrivbordslådan. Där låg ett anteckningsblock. Hon började läsa det.
- ” 20 april. Jag och Simon har bråkat igen. Jag tror nog inte att vi passar någon vidare bra ihop. Trots att vi har vart tillsammans i fyra månader. Jag önskar bara att vi kunde sluta gräla, jag har funderat på att göra slut, vad ska jag med honom till.” Amanda bläddrade till nästa sida.
” 30 April. Julia säger att jag borde göra slut med Simon, han är ingen ängel. Det är inte meningen att man ska bråka jämt, men hon vet egentligen inte hur det är, hon och Jonas har ju vart tillsammans i 9 månader imorgon.” Amanda visste att det var fult att läsa andras dagböcker men hon kunde inte låta bli. Så hon fortsatte att bläddra sida efter sida.
” 3 maj. Simon gjorde slut idag, han sa det innan matteprovet så jävla fegt, han hade tydligen träffat en annan. Han kan dra åt helvete, fy fan för killar, jag hatar dom. Men imorgon ska jag i alla fall ha min fest.” Just då hörde Amanda ett ljud och la fort tillbaka blocket och skyndade sig ut ur rummet.
Det var något dunkande till rummet intill så hon öppnade försiktigt dörren, men stängde den fort när hon såg vad de gjorde. Fast hon hade ju inte vart särskilt lydig innan heller, så hon ville ju gärna veta vilka som hade sex i Sannas pappas säng. Då såg hon ett ansikte hon inte ville se där – Antons! Han låg med någon annan en dum blondin eller nej det var ingen dum blondin utan – Sanna! Amanda blev helt stel och hon kunde se Antons och Sannas skräckslagna ansiktsuttryck. Men det enda hon fick fram var:
- Fy fan Anton, fy fan! , sedan sprang hon ut ur rummet. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-03-29 00:32:45 |
|
|
| Amelie.B |
|
 |
|
hurra för dina noveller! :)
enda anledningen till att jag fortfarande loggar in här ibland. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-04-05 15:19:22 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
hehe tack<33 jo den här sidan har blivit lite död...:o loggar bara in när jag ska lägga in novellerna i princip..xD
Del 41
När hon kom ut ur huset var allt som innan men hon sprang bara därifrån ut på gatan. Hon kände hur tårarna rann ner för kinderna. Hur kunde han göra något sådant mot henne. Hon sprang mot ett skogsområde in bland alla träd, hon hade ingen aning om vart hon var på väg, ville bara bort var som helst. Hon hade inte märkt att någon förföljt henne. Plötsligt så snubblade hon på en rot och föll framåt.
- Amanda!, en röst bakom henne tog tag i henne. Det var Hamid. Amanda landade i hans famn och började slå på hans bröstkorg.
- Jag fattar inte hur han kunde!!, skrek hon.
- Amanda lugna ner dig, vad är det som har hänt?
- Jag hittade Anton och Sanna i sängen tillsammans inuti varandra!, Hamid kramade om henne och hon slutade slå på honom utan föll bara i hans armar.
Ett långt tag senare satt de fortfarande kvar i skogen. Amanda berättade allt för Hamid och han lyssnade. Hon lutade mot hans axel.
- Jag som trodde att allt var bra, jag borde ha förstått när han var sådär sur på tåget.
- Amanda, det är inte ditt fel, det är han som har betett sig som en jävla idiot, inte du, sluta skyll på dig själv, sa Hamid och tog tag i Amandas hand och kramade om den.
- Var fan har ni varit någonstans?, sa Elina när de kom tillbaka. Men sedan såg hon Amandas ansikte som var våt av tårar.
- Men lilla gumman, vad är det som har hänt?! Utbrast hon och resten av tjejgänget.
- Anton har vart otrogen, sa hon långsamt. Sedan tog Amanda och Hamid tåget hem.
När de kom fram till Amandas hus var ingen såklart hemma. Hamid bäddade upp åt Amanda och hjälpte henne att ta av sig. Amanda la sig med en stor tyngd mitt på sängen och somnade. Hamid strök sina långa fingrar över hennes nakna spinkiga arm. Sedan la han täcket över henne och släckte lampan.
- Hamid?, hördes en svag viskade röst.
- Ja, viskade Hamid tillbaka. Amanda tog ett djupt andetag.
- Kan du inte sova här. Jag känner mig så ensam. Hamid nickade och satte sig på Amandas säng och strök henne försiktigt över håret.
- Försök sova nu gumman, jag är här.
Måndag morgon. Amanda hade inte pratat med Anton på hela helgen. Men hon bestämde sig även för att gå till skolan. Allting var sig likt. Fjortisarna satt i trapphuset och jämförde vem som hade längst löshår eller vem som däckat först på helgens fester. Töntarna stod längst in mot klassrumsdörrarna och diskuterade matteprovets ekvationsuppgift på MVG nivå. Esteterna gick runt och sjöng på olika låttexter. Allt var sig likt. Hon gick in till matteklassrummet och satte sig längst bak i klassrummet med resten av tjejerna. Hon tog upp matteboken och läraren höll precis på att gå igenom en viktig ekvationsuppgift då Amanda reste sig upp hastigt och gick med raska steg ut ur klassrummet. Hon hade nämligen fått syn på Anton i korridoren. Hon tog matteboken och slog den mot honom, han tog skydd med armarna och bad henne att sluta men hon kunde inte. Hon var så arg och frustrerad så hon fortsatte att slå på honom tills lärarna kom fram och särade på dem.
- Fan vad jag hatar dig Anton! Jag hatar dig, fattar du det?!!! , skrek Amanda efter honom.
Hon mindes den dagen för några månader sedan då hon hade stått och väntat på Anton vid cykelstället när de skulle hem till honom efter skolan men nu väntade hon på honom av en helt annan anledning. Han kom gående från skolhuset med hade inte alls samma utstrålning som då, nu gick han med sänkt huvud och släpade fötterna efter sig så gruset flög om honom. De satte sig på cykelstället.
- Det där med Sanna betydde absolut ingenting, jag är inte ens intresserad av henne, började Anton.
- Men varför gjorde du det då? Anton bet sig i läppen.
- Jag vet inte. Men jag tror inte att vårt förhållande kommer att funka någon mer. Amanda tittade på honom med en sorgsen blick.
- Det tror inte jag heller, så det är lika bra att vi låter det vara.
- Så det är slut?, sa Anton och tittade försiktigt på Amanda. Hon nickade och sedan kramade hon om honom innan de skildes åt på skolgården.
Hon började gå bort från skolans område och hamnade till slut utanför ett ganska stort hus, nämligen ungdomshemmet. Hon steg in i värmen och mötte Safi, tjejen hon hade snackat med för ett tag sen då hon åt middag här.
- Hej, vet du vart Hamid är någonstans?, frågade Amanda vänligt. Safi pekade mot soffan och där satt Hamid och pillade med sin mobiltelefon. Amanda slog sig ned bredvid honom.
- Hej, sa hon. Hamid tittade upp.
- Hej Amanda, vad gör du här? Amanda ryckte på axlarna.
- Nä jag tänkte bara hälsa på. Jag och Anton gjorde slut idag, eller först slog jag nästan ihjäl honom med en mattebok. Hamid började skratta.
- Du är rolig du stumpan!, Amanda log och knuffade honom retsamt åt sidan. Hamid log och sedan vände han sig mot henne och kysste henne – en riktigt bra en också. Amanda kysste tillbaka och han tog med henne in till rummet och de la sig på sängen och kysstes. Hon drog av sig sitt vita linne och Hamid knäppte upp sina jeans, han la sig över henne och hon bara njöt. Detta var det bästa hon hade känt i hela sitt liv. Hamid kysste henne över hela hennes kropp och hon lät sina fingrar stryka hans välbyggda rygg. Hon la sig över honom och gav honom sugmärken på hans hals. Hon hade aldrig vart såhär livlig i sängen förut. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-04-13 22:57:33 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 42
Amanda satt i köket och slurpade på sitt te. Hennes mamma stod vid diskbänken och plockade ur diskmaskinen.
- Det var länge sen Anton var här, sa hon sedan. Amanda ryckte till och tittade på sin mamma.
- Vi har gjort slut, sa hon sedan. Katy tittade förvånat på henne men ryckte sedan på axlarna.
- Jaha, det är väl så ni gör, blir ihop, har sex, gör slut, träffar någon ny. Amanda blev förvånad över hennes mammas uttalande, hur kunde hon säga något sånt?, vad trodde hon om sin dotter egentligen?
- Har du träffat någon annan då?, frågade Katy sedan. Amanda nickade.
- Hamid heter han.
- Är det den där mörka killen som var här förut?. Amanda nickade igen. Hennes mamma log och hon log tillbaka.
- Har ni legat med varandra?, frågade hennes mamma plötsligt. Nu började Amanda bli lite trött på hennes mammas eviga tjat och jobbiga kommentarer.
- Ja det har vi. Kan du inte sluta nu? Katy ryckte på axlarna och vände sig mot diskmaskinen igen. Amanda pustade ut. Tjatiga morsor var det värsta som fanns just nu.
Senare på kvällen gick Amanda ner till gräsplanen där Hamid hade fotbollsträning. Hon kände igen honom direkt bland de andra jämnåriga killarna. Han var klädd i svarta shorts och en vit smutsig t-shirt. Efter träningen kom han fram till henne där hon satt på läktaren. Han gick fram och kysste henne och i bakgrunden hördes visslingar från alla håll. Hon tog av hans pannband och drog sina fingrar genom hans svarta svettiga hår. Sedan gick de hand i hand bort från gräsplanen hem till Amanda. Hon kunde känna blickarna i ryggen och kände sig stolt. När de kom in genom dörren var Jens hemma.
- Skulle inte du på krogen ikväll?, frågade Amanda.
- Jo det var tänkt så först men det blev inte så, svarade Jens och Amanda suckade. Hon tog upp Anton till sitt rum och stängde dörren om sig. Hamid släppte ner träningsväskan på golvet och Amanda suckade himlande med ögonen.
- Brorsor. Hamid tog ett steg mot henne och tystande henne med ett tecken. Sedan kysste han henne, en stor, varm och djup kyss. Han drog ner henne på sängen och drog av sig sin svettiga tröja. Han gav henne stora sugmärken på halsen och hon höll armarna om hans hals. Sedan la de sig bredvid varandra på sängen och njöt av varandras sällskap. Hamids fingrar smög under Amandas tröja uppför magen mot hennes bh och bröst. Han drog försiktigt av henne tröjan men tittade först så hon inte protesterade. Förra gången hade det ju gått så snabbt de hade liksom bara dragit av kläderna och gjort det. Nu blev det mer på riktigt. Hamids fingrar fortsatte krypa bakom Amandas rygg och knäppte upp hennes vitspetsiga bh. Den for av och Hamid la försiktigt sin hand över hennes högra bröst. Sedan kysste han henne på magen och kom ner dit hennes byxor började. Han drog försiktigt av dem men tittade alltid så att det var okej för Amanda. Han la sedan handen på hennes vita trosor och Amanda blundade. Hon ville ha honom så mycket. Hon kände hur våt hon blivit av honom och det gjorde han också så han gav en lekfull blick till Amanda.
- Enligt koranen så blablabla…, Amanda hade religionlektion med kristipetter. Han hette inte så på riktigt men alla i skolan kallade honom för det även fast han var emot det. Till och med lärarna sa det ibland. Amanda satt och tänkte på Hamid och hur underbart de hade haft i Amandas rum. Förspelet hade nästan blivit bättre. Hon satt i sina drömmar och antecknade hans namn i hela blocket då hennes mobil vibrerade. Hon tittade snabbt om ett hopp att det kunde vara från Hamid, men det stod Thea på displayen.
- Hallå?, viskade Amanda tyst så att inte kristipetter skulle höra.
- Kan du komma ut till skolgården, sa en pipig röst från andra änden. Amanda reste sig upp och förklarade för kristipetter att hon skulle på toa. Han nickade trots en lite sur min och Amanda skyndade sig ut till skolgården där Thea stod och väntade. Hon var klädd i trasiga jeans, en randig t-shirt och vita converse. Bredvid sig hade hon en blå bag som såg helt igenproppad ut. När hon fick syn på Amanda sprang hon fram och kramade om henne.
- Vad är det som har hänt?, frågade Amanda häpet.
- Jag..kan inte bo hemma nu, så jag tog tåget hit, visste inte annars vart jag skulle ta vägen, snyftade Thea. Amanda la armen om Thea och de började gå bort från skolan.
De satt på ett fik inne i Lund och Thea fick förklara allt för Amanda. Hennes mamma och pappa bråkade hela tiden och de kastade saker omkring sig. Thea blev som utstött hemma och hennes kompisar förstod ingenting.
- De säger bara att det snart kommer fixa sig, pep Thea. Amanda la sin hand på Theas.
- Du vet att jag alltid är på din sida, du får bo hemma hos mig.
- Tack, men jag vill inte att mamma och pappa ska veta vart jag bor.
- Max då?, frågade Amanda.
- Han är en idiot, muttrade Thea. Bara för att jag bor i Stockholm och han här och vi inte kan träffas hela tiden så funkar det inte enligt honom. Han klarar inte det, säger han. Amanda gav en medlidande min, men hon måste komma på vart Thea kan bo.
- Du kan bo på ungdomshemmet, utbrast Amanda. Hamid bor där. Det finns säkert plats för dig. Thea kramade om Amandas hand och när hon vände handleden såg Amanda djupa skärsår på Theas handled. Hon mådde alltså riktigt dåligt. Amanda ringde Hamid och han tog med de till ungdomshemmet. Som tur va var det helt okej att Thea bodde där ett tag tills det lugnat ner sig hemma. Thea fick även ett litet eget rum. Amanda smög in lite senare in till Thea och hon höll just då på att byta kläder. Så hon stod bara i bh och sina trasiga jeans. Men det som chockade Amanda var inte att Thea var halvnaken för det hade hon sätt förut, utan hur Thea såg ut. Hon hade säkert gått ner minst 6 kg sen i julas. Amanda stod i dörröppningen och bara gapade. Ryggraden och revbenen stack ut från huden på henne. Thea som alltid varit så vacker, vad hade egentligen hänt? |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-06-14 19:27:27 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
Del 43
Det var lördag. Amanda bestämde sig för att gå till ungdomshemmet för att hälsa på både Thea och Hamid. När hon kom fram mötte hon Hamid som satt utanför på trappan. När han såg Amanda reste han sig upp och kysste henne.
- Thea är där inne, sa han sedan. Amanda gick in och knackade försiktigt på Theas dörr. Thea öppnade dörren, hon var klädd i grå mjukisbyxor och en svart kofta. Hennes långa bruna hår var uppsatt i en hästsvans. Amanda steg in i rummet. Persiennerna var neddragna och lampan släckt.
- Hur mår du?, frågade Amanda. Thea ryckte på axlarna och vände sig om och satte sig på sängen.
- Det är fint väder ute, har du inte lust att komma ut?, Thea sa ingenting men följde med Amanda ut. Hamid satt fortfarande kvar ute på trappen.
- Hur går det med skolan nu då?, frågade Hamid Thea.
- Jag vet inte, men jag kan inte åka hem nu, svarade Thea. Amanda och Thea satte sig bredvid Hamid.
- Har ni två lust att hänga med på fest ikväll?, frågade Hamid. Tjejerna nickade, det var nog det som behövdes just nu, festa loss lite.
Lördag kväll. Amanda , Thea och Hamid var på väg till parken där festen skulle hållas. De hade gjorts upp en grillplats och det var ungdomar överallt. De satte sig på gräset och Thea tog fram en cigg ur fickan.
- Du röker väl inte, sa Amanda förvånat.
- Nu gör jag det, svarade Thea och log. Amanda öppnade en cider då kom Hamid och satte sig bredvid dem. Han höll armen om Amanda. Då tog Thea upp en hel sjuttis och drack rakt ur flaskan. Plötsligt kom de några äldre grabbar i kanske 25 årsåldern. Flera av ungdomarna gick fram och gav dem pengar och sedan fick de något i handen, Amanda förstod det var droger de sålde. Hamid såg Amandas blick.
- Du behöver inte oroa dig, jag har ju slutat med sånt skit, men jag vill inte hoppa över festerna för det., förklarade Hamid. Amanda gav honom en kyss på kinden. När hon sedan vände sig om var Thea borta. Fast det tog inte länge innan Amanda hittade henne, hon var framme hos männen och gav dem pengar. Amanda gick fram och drog undan Thea.
- Va fan håller du på med?! Köper du droger!
- Släpp mig, jag köper vad jag vill för mina pengar. Det är ju bara amfetamin, inget farligt. Amanda backade undan.
- Hihi, Hamid sluta det kittlas., klockan var sent in på natten säkert in mot morgonen, Hamid hade dragit upp Amanda i skogen. Han kittlade henne under tröjan och hon kysste honom. Hon drog ner honom på marken och försökte få av honom byxorna då hon skrek till. En litet bit bort låg det någon gömd i gräset. Hamid reste sig upp och smög fram för att titta vem det var. Amanda stod skakande kvar. Plötsligt gav Hamid ifrån sig ett skrik.
- Vafan Amanda! Det är Thea, ring ambulansen! Amanda sprang fram till Thea och Hamid. Thea låg helt orörlig på marken, hon var helt medvetslös. Hamid vände Thea i framstupa sidoläge. Amanda gjorde ingenting, hon bara stirrade på Thea och grät. Hamid drog upp mobilen ur fickan och ringde. Sedan sprang han iväg för att hämta hjälp. Amanda satte sig bredvid Thea och grät.
- Thea, varför gör du såhär, vi älskar ju dig, kan du inte bara bli som vanligt? Hamid kom tillbaka.
- Det går ju fan inte att få vett ur någon jävel där. Han lyfte upp Thea och bar henne tillbaka mot grillplatsen. Amanda såg hennes nakna spinkiga ben som dinglade över Hamids arm. |
|
|
|
| Författare |
| Skrivet den 2009-10-06 10:22:46 |
|
|
| jenssen.fan |
|
|
|
nu en ny del, förlåt för att jag inte lagt upp på länge men det har hänt så mkt så jag har helt enkelt inte hunnit, här är den iaf om ngn fortfarande är intresserad..:)
Del 44
- Tick tack, tick, tack…., Amanda hörde klockans tickade och höll på att bli mer och mer tokig för varje minut som gick. I korridoren sprang det människor fram och tillbaka men aldrig kom de och pratade med henne. Amanda satt på sjukhuset och väntade på besked av läkaren hur det var med Thea. Hamid satt bredvid men sa inte särskilt mycket som kunde lugna ner henne.
- Det var mitt fel alltihop, jag skulle aldrig låta henne stannat utan uppsikt.
- Sluta nu Amanda, du är fan inte hennes morsa. Hon är tillräckligt gammal för att ta egna beslut och nu valde hon detta, sa Hamid. Precis när Amanda tänkte säga emot kom läkaren fram till dem. Han hade små sneda ögon och svart kort hår. Han såg ut att komma från Thailand eller någon annanstans i Asien.
- Hon mår stabilt, men vi måste kontakta hennes föräldrar. Hon är ju trots allt bara fjorton år. Hamid nickade och gav dem telefonnumret, Amanda satt helt tyst medan Hamid pratade med doktorn.
- Kan vi få hälsa på henne?, avbröt hon dem plötsligt. Doktorn tittade besvärande på Amanda men visade henne vägen till Theas rum. Hon låg och sov så Amanda smög försiktigt in i rummet. Amanda tog tag i Theas hand och strök den försiktigt med pekfingret.
- Lilla älskade Thea, vad har du gjort? Varför kunde jag inte hjälpa dig? Då knackade det på dörren. En lång karl med kappa kom in och höll upp en idbricka.
- Från polisen, sa han med mörk röst. Amanda reste sig upp och han tog ut henne ur rummet.
- Vi skulle vilja ställa några frågor, hon var drogad och alkoholpåverkad plus att hon hade dåliga värden och ligger i extrem undervikt. Amanda tittade frågande på honom hon tänkte inte avslöja Thea till någon främmande man. Mannen harklade sig.
- Vet du om Thea har mått dåligt på något sätt under den senaste tiden?
- Hon är tonåring, vi är inte alltid på bra humör, svarade Amanda drygt.
- Jag menar om du märkt något som avvikit?, Amanda teg.
- Det är viktigt att du berättar detta för oss, det är viktigt för vår utredning.
- Vilken jävla utredning? Thea höll fan på att dö och det enda du tänker på är ditt jobb?, skrek Amanda och sprang därifrån.
- Varför kunde du inte bara ha berättat för mig att Thea var här? Amanda satt i köket med en ostfralla och ett glas vatten framför sig. Hennes mamma satt framför henne och försökte förklara för henne vad som kunde ha hänt med Thea.
- Men jag lovade ju henne att inte säga något, sa Amanda med gråt i halsen.
- Du skulle aldrig svikit henne om du berättat, bara hjälpt henne.
- Jag har pratat med läkaren, fortsatte Katy. Thea lider av anorexi och behöver hjälp. Detta är en riktigt grym sjukdom. Hon ska läggas in på en ätstörningsklinik i Stockholm så fort hon kan lämna sjukhuset. Amanda satt med gapande mun och skämdes. Hur kunde hon vara så dum? Hon hade ju sett hur dåligt Thea mådde och hur hon minskat i vikt. Varför var det så svårt att inse? |
|
|
|
Välkommen till Amanda Jenssens största fansajt - av fans, för fans. Registrera dig på vårt Community och börja chatta med andra Amanda-fans redan idag!